Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. I konstens huvudstäder. 1830--40-talen - 4. Skandinaviskt konstnärsliv i Rom - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 GEORG NORDENSVAN
grånad men livlig och glad, och den allvarlige, stadige Qvarnström. En vinter
är Adolf Tidemand med - eljest är här ont om norrmän. Av danskar träffas
Jerichau, tankfull och stillsam, Marstrand, Roed, Constantin Hansen, Rhode,
humoristen Ernst Meyer och Kuehler, som några år senare kommer att ikläda
sig kapucinerkåpan. Av de våra träffas den trevlige Stack, och lille Palm, som
är något döv, håller handen som en lur bakom örat. Lundgren är stamgäst,
likaså den trygge Wahlbom och Troili med lejonmanen. Det händer också, att
överstelöjtnant Södermark infinner sig med en soppskål under armen och i
skålen sillsallat, som han rört ihop efter eget recept.
Innan man beger sig hem, gör man en promenad till det gamla Rom, helst
- om månen är uppe - till Colosseum, där om kvällarna näktergalen sjunger,
gömd i de gamla valvens rika lövskrud.
5.
Lugnet är det som framför allt annat sätter sin prägel på romlivet.
"Man lever här skild, så till sågandes, från allt världsligt, i rö och endräkt",
yttrar Stack i ett brev hem. "Alla här äro lika, alla hitkomna för att suga
must ur vishetens oändliga källa, för samma ändamål, och alla trivas, leva
och arbeta tillsammans."
"Allt solar sig i bekymmerslöshet, som jag icke kan beskriva", yttrar
Lundgren, "ett olympiskt lugn med beständigt klar himmel, till och med om
det regnar, och solsken, även när det är mulet." Den romerska naturen med
sitt majestätiska lugn, sina rena linjer och klara färger, mättade av ett gyllene
solljus, vänjer ögat vid storartade harmonier i form och färg. De
världshistoriska minnena, de antika monumenten, överväxta av en yppig blomstervärld,
den konstens rikedom, som här överflödar, allt medför en hop nya tankar.
Man lever sig in i en ljus drömvärld och blir på samma gång mera vaken
för varje dag som går. Utsikterna över världen, konsten, människorna vidga
sig klara, sköna, stora. "Tanken skarpes liksom ögat, man märker, hur mycket
legat outvecklat inom en, man lär känna sig själv."
"Ingenting", fortsätter Lundgren, "har kännbarare givit mina tankar och
föreställningar en annan riktning och ingenting har jag så mycket att tacka,
att den nordiska snön småningom började tina ur ögonen."1
Det är utan tvivel utveckling i en dylik upplevelse. Den medför vidgad
synkrets, andlig växt - för den, som har förutsättningar, är det en lycka att få
andas Roms luft.
Men är det lyckligt för det fattiga" hemlandet, att dess utskickade söner
gnugga snön ur ögonen och ej vilja tillbaka ditupp till vintermörker och
snöslask?
1 Det är ett uttryck av Thorvaldsen, Egron här upprepar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
