Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 6. - 7. Kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 GEORG NORDENSVAN
historia", som sedan följdes av flera serier svensk-historiska kompositioner och
därpå av Bellmansscener och av bilder ur det samtida stockholmslivet. Även
som tecknare gick han steg för steg bakåt, blev enformig, torr och tråkig.
Bristen på underbyggnad, på naturstudier, smidighet i komposition och
förmåga att omväxla blev alltmer märkbar, hans figurer blevo allt grövre
tillyxade efter en och samma läst.
Gamle Dahlström levde ända till 1869, anspråkslös och nöjd med litet,
belåten blott han fick sin toddy var kväll. Och hur klen än kassan var, så
behövde gubben sällan sakna denna lilla uppmuntran.
Hans betydelse inom konstutvecklingen ligger i den impuls, han gav de unga.
Det var strängt taget ingen ny lära, han förkunnade. De gamla nederländska
mästarna hade målat existensbilder ur den vardagliga tillvaron, hemliv, gatliv,
värdshusliv. Den låga genren hade i själva verket börjat leva upp igen. Man
levde i en smakförskjutningens tid. Litteraturen orienterade sig på nya områden,
fosforismen var förlegad, versen gav vika för prosan, romanen odlades,
vardagsskildringen, den historiska novellen - Fredrika Bremer utgav 1828 sina
första Teckningar ur vardagslivet, Mellins första historiska novell utkom 1829.
Fredrika Bremer fastslog 1834, att i Stockholm liksom i Berlin och Paris
bilder ur vardagslivet intogo en stor plats på utställningarna. "Blott få tavlor
voro ägnade åt historien, färre ännu åt heliga och idealistiska föremål", skrev
hon om akademiutställningen nämnda år. Vardagsscenerna fann hon vara
framställda med innerlighet och fulländning. Hon kallar den unge finnen Ekman
"vardagslivets poet i den bildande konsten". Likväl anser hon, att dylik konst
är "torftig föda för själen", hon föredrar upphöjda ämnen, anser att vardagen
lämpar sig bättre att framställas i litteratur än i konst.1
Vägen gick emellertid från klassicism till vad man kallade realism. "Genren
har utträngt den gamla gedigna historiemålningen", skrev Aftonbladet 1849.
7.
Om ett äro konstnärerna ense, örn konstkritikens låga ståndpunkt.
Gerss inleder sin överblick över utställningen 1822 med att framhålla
svårigheten att fälla en rättvis dom över konstverk.
Han fordrar till en början av bedömaren fackkunskap men finner oftare
okunnighet, brist på synförmåga och omdöme, dessutom avund och partiskhet.
Kritikern är ej sällan lättsinnig och ansvarslös, han leker med konstnärens
välfärd, även om avsikten ej är att skada, skymfar honom, nedsätter hans talang.
Å andra sidan skadas konstnären även av överdrivet beröm, blir därav
uppblåst, upphör att studera, tror, att han skapar uteslutande mästerverk.
Själv söker Gerss vara måttfull i beröm och tadel, något som hans kol-
1 Brev till P. J. Böklin hösten 1834.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
