Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 3. Hasselgrens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE 1820-1844
339
svårare mot anmärkarna - är detta sistnämnda ämne "mäktigt" behandlat,
såväl teckning och färg som komposition är mästerlig, även Erik den heliges
landstigning befinnes "mästerligt anordnad, sann och tillika vackert framställd",
med detaljer, som "ända till hänryckning intagit mig". Gerss ägnar i sin
broschyr om 1822 års utställning 20 små sidor åt Hasselgren och frågar, vilken
svensk konstnär kan åstadkomma bättre eller ens jämngoda målningar på den
stora konstens område.
Att kritikens avvoghet mot Hasselgrens redbara arbete påverkat
allmänheten framhålles av hans vänner.
Nyström har ett par märkliga
uttalanden. I ett brev till Clas
Livijn1 kallar han Hasselgren
"den skickligaste målare vi äga.
Jag tror honom mindre än
medelmåttig kolorist men god
kompositör och ganska skicklig
tecknare. Det är allt vad som
behövs för en professor, om han
något encourageras kan han nog
bilda en god skola, så mycket
mer som han säkerligen är och
ännu på lång tid blir den ende.,
som har begrepp om ren och
sträng stil. - Han är verkligen
nödvändigare än man kan tro.
Han saknar expression, men både
den och koloriten tillhöra
känslan, och däruppå bör en
professor ej äga något inflytande."
Då detta skrevs, var
Hasselgren professor sedan 6 år till-
Hasselgren. Självporträtt.
Oljemålning 1806. Konstakademien.
baka. Han säges ha återställt skolorna på en ganska god fot. Enligt en
rapport av Fahlcrantz 1823 lever han "skild från gamla vänner och gör sig
ovänner för sin envisa tillgivenhet för akademiens ultras med och utan
stångpiska".
När Nyström efter sin hemkomst träffar Hasselgren, finner han denne -
som det tycks till sin överraskning - vara "en högst intressant människa,
kanske den mest mångfaldigt bildade konstnär, jag någonsin känt". Hans
mål-ningar äga goda detaljer men sakna liv och behag, "som endast är en följd
av ett lugnt och lyckligt, i fullkomlig jämvikt varande sinne".2 Han har ej
1 Rom 13 dec. 1822. - 2 Brev till Fogelberg okt. 1825.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
