Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 2. Kraffts och Westins senare verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
GEORG NORDENSVAN
position, ljusbehandling och kolorit ge anledning till invändningar. Åskådaren
får intet intryck av att han står inför något övernaturligt, "en kvalmig
sommarvärme" härskar, färgen har en behaglig men slapp karaktär, karnationen saknar
saft och liv. Teckningen är dock ledig och elegant och draperierna äro hållna
i ren och bred stil.
Det som retade var, att kritikern tillät sig påminna om Rafaels
Trans-figurazione. Andarna vaknade. Konversationsbladet skrev: "Man kan vara stor
utan att vara fullkomlig, och man är ej liten, därför att man icke är den störste.
Hr Westin är onekligen den störste målare, som svenska konstens historia ännu
framvisat. Detta omdöme gillas odelat av
samtiden och skall icke jävas av
eftervärlden."
Stockholmsposten ägnar tre artiklar åt
målningen och åt den kritik, som för att
kunna nedsätta Westin upphöjer Rafael på
hans bekostnad. Varpå Heimdal fogligt
svarar: "Man behöver väl ej vara
konstdomare för att påstå, att Rafael kan äga
en och annan förtjänst framför hr Westin
utan att just låna den av honom."
Heimdal låter sig dock ej övertygas.
Han önskar Westin "mera kraft, allvar och
natur studium" och anser, att den
förödmjukelse, som drabbade Hasselgren, då hans
målning blev förkastad, "hade åtminstone
bort avbetalas med ett fullgott arbete".
Boije beskriver för Wetterling Westins
målningssätt sålunda: "Hans första
färgläggning är rask och snillrik, färgerna läggas vierge - som fransmännen
säga - på duken, endast på sina rätta ställen, utan hopsmältning; det hela ser
kraftfullt ut och förråder mästaren; men vid färdigmålningen pinar han
färgerna, och deras stora sammansmältning betager det hela ett utseende av raskhet
och geni, som fanns i utkastet."
Nyström har skarp blick för grunden till Westins måleriska svaghet, då
han efter sin hemkomst 1825 skrev till Fogelberg: "I honom är en stor talang
gången förlorad - den fördömda Masreliezska chiquen är för vedervärdig,
transponerad i stort."
Med andra ord: svaghet i naturstudiet, unken ateljéfärg. "Westins köttfärg"
- blandning av vitt, indiskt gult och röd cinnober och i skuggorna caput
mortuum - återkom hos flera samtida - även i Södermarks tidiga porträtt.
Fredrik Westin.
Etsning av L. H. Roos 1824.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
