Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Tre militära målare: Wetterling, Mörner, Södermark - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MILITÄRA MÅLARE: WETTERLING. - MÖRNER. - SÖDERMARK 295
han, att vännen majoren har flera beställningar än han hinner utföra - "33
dels gjorda, dels beställda, sen han kom hem - har i allmänhet den reputation
att vara den förste i den vägen".
På utställningen 1831 kan majoren uppvisa 24 porträtt av äldre och nyare
datum. Han har blivit den högre sooietetens målare, han målar de kungliga -
1832 Karl Johan och Desideria, 1833 Josefina, dessa jämte ett porträtt av
kronprins Oskar för Rosendal. Han plitar och knogar dag och natt, allt i hopp om
att en gång kunna resa söder ut igen. Till hans reslängtan bidrager sannolikt
den segslitna skilsmässoprocessen, som pågår och plågar honom. Han "längtar
ut som den blinde efter ljuset". Om kvällarna sitter han på skolbänken i
akademiens modellklass "för att vara i allom kompetent att bli Fogelbergs
efterträdare i pension, som väl troligen ej bör slå honom felt".
Porträtten inbringa honom dock ej den reskassa, han behöver. Han arbetar
alltför långsamt. "Som han målar så mycket fini" - det är finansmannen
Byström, som talar - "behöver han lång tid för ett porträtt och följaktligen
ej förtjänar mycket."1
Han erhåller emellertid resepensionen, trots sin framskridna ålder.
Vederbörande anse, att han ej skall behöva den mer än en helt kort tid. Han har
hunnit så långt i konsterna, att han snart kan anses utlärd, och akademien
hoppas, att "för honom icke alltför mycket måtte återstå till fullkomligheten
i det yrke han valt".
Det är att märka, att Södermark nu reser i akt och mening att utbilda
sig till historiemålare. Han liksom de andra uppfödingar, akademien utsänder,
anses skyldig att ägna sig åt den stora konsten.
Han far till Munchen. Där studerar han freskoteknik, blir något påverkad
av Heinrich Hess och Rottmann och prövar sina krafter på landskap och genre.
En ideellt hållen grekisk blomsterbinderska härstammar från denna vistelse i
Munchen.
Nu är han så säker på sin framtid som konstnär, att han vågar taga avsked
ur tjänsten. Som tack för god vakt får han överstelöjtnants fullmakt och kaptens
pension.
I Rom inträffar han i augusti 1834 och stannar denna gång där i 2 år. Det
är vännen Mörner, som sedan drar honom bort från den eviga stadens lugn.
Hjalmar Mörner hade nämligen ställt illa f Or sig. Nu hade han vistats
i England i 4 år - och nu nådde ryktet Södermark i Rom, att hans gamle
kamrat var inne på det sluttande planet.
Herregud, fader Hjalmar! Södermark står framför sin nyaste ofullbordade
tavla, vänder snusdosan i handen och mumlar för sig själv enligt sin vana.
Han tänker på alla minnen han har gemensamma med gamle Hjalmar.
Kadettiden, bivuakerna under fältlivet i Tyskland, då Mörner förde nojs med
1 I brev till Wetterling, dec. 1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
