- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
283

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Tre militära målare: Wetterling, Mörner, Södermark - 1. Alexander Klemens Wetterling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XI.

TRE MILITÄRA MÅLARE: WETTERLING. -
MÖRNER. - SÖDERMARK.

1.

Bland svenska konstutövare träffa vi i många exemplar den uniformerade
dilettanten.

En säregenhet i vår konst är det starka militära inslaget. Under 1700-talet
och ett stycke framåt rekryterades arkitektkåren mest från fortifikationen och
från flottans mekaniska kår - den vägen hade Rehn, Carlbergarna, Sundvall,
Gerss, Fredrik Blom gått. Det vore meningslöst att räkna dem till dilettanterna.
Men till dessa hör utan all fråga flertalet av de frivilliga inom måleriet, som
tillhörde artilleriet, gardet och indelta armén. Ofta varken strävade eller nådde
de längre än till amatörskap och fingo betydelse mera som konstens vänner
och befrämjare än som dess utövare, men det saknas bland dem alls ej verkliga
begåvningar.

De militärer, som under århundradets första skede flytta över till
konstnärslägret, komma i regel dit in vid ganska framskriden ålder. De ha exercerat och
studerat krigsartiklarna på den tid, då deras jämnåriga sutto på akademiens
bänkar och tecknade Apollo och Venus, och de måste fortfarande dela sin dag
mellan konststudierna och tjänsten.

De måste hålla sig väl med sina förmän för att få sin tjänstledighet
förlängd, för att ej bli förbigångna vid befordran eller råka i onåd hos
vederbörande, om de äro konstnärer i alltför hög grad för att anses lämpliga att
bära uniformen. Deras konstnärliga utveckling är med ett ord - naturligt nog
- i hög grad beroende av deras egentliga yrkes fordringar.

Men i motsats till flertalet av akademieleverna ha dessa dilettanter
allmänbildning, kunskaper, erfarenhet. Flera av dem äro ansedda militärer, innan de
bli aktade konstnärer, i regeln ha de luktat krutrök på fullt allvar. Och det
finns bland dem utpräglade personligheter, män som tänka klart och som veta
vad de vilja.

De kunna sakna den tekniska färdighet, som vinnes genom övningar,
konsekvent drivna allt från den tidiga ungdomen. I hantverket stanna de ofta nog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free