Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Byström -- Fogelberg - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 GEORG NORDENSVAN
naturens tolkare, Bellman är nordens vingud med ett fylligt leende på läpparna
- Sergels medaljong hade varit förebilden, Byström nämnde i ett brev till J. E.
Rydqvist, att han aldrig sett Bellman.
Hans kungastatyer visa mera svagheten än styrkan i hans konst. Den
tidigaste - efter Marsstatyn med Karl Johans huvud - är Karl XIII i romersk
dräkt (hemsänd 1820, stod en tid framåt i Kungl, museum, hamnade slutligen
i Höglands park i Karlskrona). De tre Karlarna hemsändes 1828. En och annan
samtida var belåten med dem, Wetterling t. ex. fann dem "i mitt tycke vackra
och av karaktär". Anckarsvärd däremot, som sett dem i Rom, fann dem
"hiskliga".1 Innan de tre kolosserna blivit avsända därifrån, hade Anckarsvärd
begärt ett utlåtande av Fogelberg. Ett högst ömtåligt och obehagligt uppdrag,
som Fogelberg fullgjorde i följande ord: "Figurerna äro vackert draperade och
dessa väl och rent arbetade, de nakna partierna mindre väl och tunga, det hela
något kallt och utan själ och saknar vad fransosen kallar cachet."
Den relativt bäst lyckade av de tre är utan tvivel Karl XI, i antik dräkt,
i tankfull ställning, stödd på en stav. Betraktad som dekorationsfigur är den
antaglig nog, men inte lär någon, som ser den, komma att tänka på Karl XI.
De båda andra äro påfallande släta. Karl X, som Anckarsvärd fann "grymt
grotesk", är ytterligt banal med sitt menlösa uttryck, sitt tunga huvud på en
tjock hals och sin lilla kropp utan volym. Romersk imperatorsdräkt, rustning,
draperad mantel.
Karl XII omtalas av Heimdal - som anser, att de tre bilderna "över all
förväntan lyckats" - som en av de självständigaste skapelser inom den nyare
konsten. I själva verket överraskar Karl XII genom att uppträda i sin historiska
uniform. Byström synes till en början ha ämnat framställa honom liksom de
två andra i antik dräkt. I ett brev till F. Ridderstolpe2 yttrar han nämligen om
en insänd skiss: "Skulle den ej till dräkten behaga, så i Guds namn får jag
väl göra honom i stövlar."
Karl XII har kappan draperad över vänstra axeln, så att den döljer
värj-slidan, vänstra handen håller om svärdfästet, det dragna svärdet stött mot
marken, högra armen rakt utsträckt, pekande - en idé, som Molin sedan upptog
i s in Karl XII: s-stod - huvudet något nedlutat, ansiktet ganska uttryckslöst.
Gestalten saknar spänstighet och schvung - en halvslapp Karl XII!
Senare tillkommo ytterligare två kolosser, Gustav II Adolf i harnesk och
Karl Johan i mantel. Dessa båda fingo omsider sin plats i rikssalen, de övriga
uppställdes tillsvidare i Brunnssalongen vid Karl XIII:s torg, Karl XI
placerades omsider i västra slottsvalvet, Karl X och Karl XII hamnade i
Artillerimuseum.
Byström försökte sig även på kyrklig skulptur. Under sin vistelse i
Stockholm 1830 fick han beställning på altarprydnader för Linköpings domkyrka.
1 Brev till Fogelberg i Paris 10 juli 1821. - 2 3 april 1820.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
