- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
247

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Förbindelserna med utlandet återknytas. -- I Paris och Rom, 1820-talet - 5. Rom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I PARIS OCH I ROM, 1820-TALET 247

vänner, och allra sist ett par timmars arbete hemma. Detta är ett lyckligt liv,
utropar Nyström och tillägger: För en viss tid - "det är medel och ej ändamål".1

Lauréus hade sitt lilla hushåll för sig, "arbetar för sig själv och umgås
med ingen".

Envist och energiskt hade han gått sin egen väg fram. I Paris hade han
arbetat sig till en säker teknik, som ej lät arbetet, ansträngningen synas. Det
sceneri, som omgav de typer, han i Rom varje dag såg för sina ögon och dem
han liksom hans samtida idealiserade, putsade, gjorde värdiga att förevigas
av konstnären, var som skapat för hans pensel. Gatscener målade han, interiörer
från osterior i skumma valv med djupa skuggor och samlad, käck dager från
en glugg uppe vid taket - bönder och kvinnor i färgrika dräkter, folk och
åsnor i brokig blandning - bondfamiljen i Minervatemplets ruiner,
kapuciner-brodern som låter barnen kyssa madonnabilden, den publike skrivaren och hans
kunder på piazza Montanara, Ave Maria i Trastevere, melonförsäljare,
kortspelare, campagnabönder, lägrade kring en eld j. ruinen, banditers bivuak i en
grotta, överfall, slagsmål.

Han hade ämnat stanna ännu någon tid i Rom och därefter resa hem över
Paris och Holland. Den resan blev aldrig av. Ett feberanfall bortryckte honom
på hösten 1823.2

Snart måste Nyström lämna Rom. Han reste långsamt norr ut, över Florens
och Venedig, till Paris och därifrån hem till Stockholm.

Till Rom kom major Södermark 1824, och 1828, då han och Hjalmar Mörner
återvände hem, hade kapten Wetterling anlänt från Paris. Bland de landsmän,
han fann före sig i Rom, nämner han, förutom de på den tiden gamla romarna,
landskapsmålaren Heidecken och landskapsmålarinnan Evelina Stading, båda
anhängare till den Fahlcrantzska riktningen. Den blide Heidecken gjorde intet
väsen av sig som konstnär, varken här eller senare hemma, där han hamnade
som lärare i principskolan. M: lie Stading omtalas med erkännande såväl för
sin talang, sin delikata penselföring, som för sitt mod att, fastän kvinna,
utomlands studera sin konst på fullt allvar. Hon dog 1829 av bröstinflammation
och jordades nära Lauréus på protestanternas gravgård invid Cestii pyramid.

En annan svensk, som var bleven romare, var tecknaren Lindström. Han
gjorde sig ett namn i Italien som upphovsman till friskt och hurtigt utförda
kolorerade teckningar - en stor samling kostymbilder utgav han i Napoli 1836

- och stannade till sin död nere i södern.

Nu var Horace Vernet direktör för den franska akademien. På skickliga
konstnärer var det lika liten brist som på resande engelsmän. De tyska målarna

- rapporteras på denna tid - framhärda i sina principer att härma sina gamla

1 Brev till C. Livijn l jan. 1823.

2 Hans efterlämnade målningar sändes hem, utställdes i Stockholm i Byströms ateljé
och såldes till förhållandevis anständiga pris. Fahlcrantz, som skötte försäljningen för änkans
räkning, köpte själv flera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free