Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Förbindelserna med utlandet återknytas. -- I Paris och Rom, 1820-talet - 5. Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I PARIS OCH I ROM, 1820-TALET 245
av sina arbetare, arbetet går därför långsamt, men beställningar har han för
mera än hela livet.1
Anckarsvärd gläder vännen Fogelberg med, att skulptörerna förtjäna pengar,
konjunkturerna äro vida bättre för dem än för målarna.
I ett följande brev2 söker han förmå Fogelberg att påskynda sin
Romresa. Han ber den opraktiskt lagde vännen besinna, att "mångfaldiga studier
utan resultat blott föra till lärdom men ej till framkomst - i denna världen
fordras lycka, vigilans och framfusighet". Man måste "veta spela sin roll i
världskomedien". Han nämner Byström som exempel: "Råare gives väl ingen
konstens idkare än han, okunnig och utan annan än den mekaniska färdigheten
börjar han likväl göra verklig lycka och imponerar han på mången. Lärdom
ensamt är ej tillräckligt för att tränga förbi denne bjässe, därtill fordras activité
i arbete och activité i sätt att vara."
Det är ett högst märkligt uttalande detta. Anckarsvärd är den förste, som
siar om det rivalskap, som måste uppkomma mellan de båda skulptörerna, och
som säger rentut, att den, som har starkaste armbågar, är född att segra.
Landsmännen rapportera, att Byström "lever som en herre, åker i vagn.;
har drängar etc.". I hans vackra villa trängas resande svenskar, förnämiteter
och amatörer. Till den förra sorten räknas "kometen Beskow med sin svans",
bland de övriga äro diverse löjtnanter, som ämna försöka skaffa sig talang.
Som ett undantag bland dem namnes Hjalmar Mörner, greve och dragonlöjtnant
- hans begåvning är utom allt tvivel. Bland de övriga äro Gustav Söderberg,
som ritar rätt bra och målar på det nya sättet "efter naturen och intet av egen
fantasi", och v. Röök, en kuriös företeelse, som varit med om litet av varje
och som nu "våldsamt" studerar landskapsmålning. Nyström omtalar honom som
"en högvis person, ett mixtum av gås och gammal fröken" - "f. Rööken" kallar
honom Lauréus i ett brev.
Där är tecknaren Karl Johan Lindström, som från akademien hemma rest
till Rom, och där är stipendiaten Roos, som målar porträtt i olja, "infamt"
enligt Anckarsvärds åsikt,3 och som gör sig omtalad för sin excentricitet. "Han
har", meddelar Lauréus, "stor familj att underhålla", utom "pilten" består den
av hundar, fåglar, duvor och sköldpaddor - han vill nu resa till Paris för
att köpa sig en papegoja, emedan de äro för dyra i Rom. Roos reste mycket
riktigt till Paris, gjorde sig känd för sina usla affärer och omtalas därifrån
av Isak Salmson som narraktig, talanglös och "ett svin" - vilket må stå för
kamratens räkning.
Nyström och Fogelberg tillhöra ej den Byströmska kretsen. Nyström har
1 Brev till Fogelberg 13 mars 1821. Herman Freund meddelar, att Thorvaldsen vid denna
tid sysselsatte 39 konstnärer och stenhuggare i sina ateljéer.
2 Rom 10 juli 1821.
3 Ett odaterat självporträtt - bröststycke, naturlig storlek - som såldes på en
konstauktion i Stockholm hösten 1923, är kraftigt hållet i stora, säkra drag och alls ej "infamt".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
