- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
234

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Förbindelserna med utlandet återknytas. -- I Paris och Rom, 1820-talet - 1. Svenskar i Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234 GEORG NORDENSVAN

Även Salmson var en god kamrat. Han hade bland andra förtjänster den
att kunna ’’sjunga falskt med en förvånande precision".

Till detta kotteri slöt sig en liten krets landsmän. Där diskuterades tidens
frågor, storpolitiken, hemmets politiska och litterära förhållanden, fosforismen,
göterna, Geijer, Berzelius, Atterbom.

Kotteriet synes ha utgjort en ganska originell krets, där både allvar och skämt
trivdes. På julaftonen utbytte man julklappar, "ovettiga det förstås".
"Fogelberg fick av mig", berättar Nyström, "en Arlequin, en Polichinell och en Pierrot
på en piedestal med Odens, Tors och Frejs attributer och inskriptionen den
nordiska treenigheten. Det var ett hårt piller, men han sväljde det med god
smak. Min litenhet hade den förnöjelse å la Lorenzo1 att se hela världen efter
vett och förmåga vara ovettig på mig, men där var ej något särdeles bitande."

På hösten 1821 reste Nyström och Fogelberg till Rom. Till Paris komma
under de följande åren några nya framtidsmän från akademien, Malmqvist,
Heidecken, Wallgren m. fl. Dessutom en och annan målande militär, som lånat
ihop en anspråkslös reskassa och skaffat sig permission på något år.

Major Södermark är där en tid 1824 på väg till Italien, men detta hans
första pariserbesök lämnar inga märkbara spår efter sig i hans konstnärliga
utveckling.

Kapten Wetterling kommer i oktober 1826. Han har varit på väg sjöledes
från Kalmar till Havre från den 31 augusti till den 3 oktober. Under hela sin
resa skriver han långa och upplysande brev hem till sin moder i Kalmar och
till baron Fredrik Boije, i vars tidskrift "Magasin för konst, nyheter och moder"
han är medarbetare.

Det säger sig självt, att flyttningen till Paris från Stockholm skulle utöva
en livande verkan på mottagliga sinnen.

"Här är ett hav för allt vad som rörer konsterna", skriver Wetterling.
"Man kan bli yr i huvudet att bara se allt i denna väg, och lång tid åtgår,
innan man hinner vänja sig vid det vimmel av tavlor och artister, som finnes
på Louvren och akademierna."

Fullt upp att se och att lära. De gamla mästarna - "kardinalgubbarna" -
i Louvre måste studeras och kopieras, likaså antikerna i våningen inunder,
"vilka äga ett erkänt värde och äro naturen närmast". De moderna målningarna
förtjäna ock att ses, för att, som Anckarsvärd säger, rätta det begrepp
man hemma gjort sig om dem. Man beser Davids stora tavlor i hans ateljé i
en liten kyrka nära Sorbonne. Man gör visit hos Horace Vernet, skedets mest
uppburne ooh mest beryktade konstnär, man skaffar sig inträde på en
övningsateljé för att studera den moderna tekniken, och för övrigt erbjuder den årliga
expositionen tillräckligt av ny och överraskande konst för att sätta de oerfarna
främlingarna myror i huvudet.

1 Hammarsköld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free