- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
220

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den götiska rörelsen - 4. De båda utställningarna 1818

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220 GEORG NORDENSVAN

slogs det mål man strävade till: "Nordens självständighet även i bildande
konst."

Som motiv för målning, teckning eller skulptur föreslogos: överguden Oden
på sin tron, begrundande vad som sker i världen, Tor åkande i sin vagn i
strid med jättarna, Frej, årsväxtens, åkerbrukets och fredens gud, bortlämnar
sitt svärd till Skirnir, Höder och Loke, Nornorna. Som ämne för arkitektur
uppgavs: "Valhall, Odens och stridfallna hjältars boning" - gärna med infogade
figurer. Ät tävlande, som ej gjorde anspråk på belöning, medgavs fritt val av
ämne. Och uppmanades konstnärerna att läsa Eddorna och Lings skrifter.

Innan tävlingen ägde rum gjorde emellertid förbundsbrodern Erik Gustav
Geijer sitt inlägg i frågan om de nordiska myternas användande i skön konst.
Avhandlingen upplästes delvis av Jakob Adlerbeth vid stämman 16 nov.
Bröderna hälsade inlägget med "enhälligt bifall" och beslöto att trycka det i
nästföljande häfte av Iduna. Vid stämman 30 dec. föredrog Geijer själv uppsatsens
senare avdelning.

Han trodde ej på möjligheten att i bildkonsten och framför allt i skulptur
ge den nordiska mytens gestalter en klar, gripbar form. Den plastiska konstens
mål var att framställa människan i hennes ideala fullkomlighet. Men den
nordiska mytens gestalter äro formlösa och måttlösa, de äro mera för tanken och
känslan än för ögat. Vill man införa dem i konsten måste man nyskapa dem,
ge dem sinnlig bestämdhet. Men därmed närmar man dem till antikens gudar
och heroer, Tor blir Herkules, Freja Venus - nordiska namn och attribut skapa
ingen egenartad konst. Att söka framställa Valhalls gudar i handling lämpar sig
föga för skulpturen, som är formens konst, målaren däremot kan möjligen
så framställa hjältesagans gestalter - låt vara att han därigenom
förvandlar gudarna till människor och flyttar myten in på nya områden. Genom att
låta sig påverkas av hjältesagornas friskhet, kraft, åskådlighet kan han
möjligen ge nordisk karaktär uttryck i konsten.

Geijers inlägg är ej fritt från motsägelser och sårbara punkter - dess
betydelse ligger i den säkerhet, varmed det drar gränsen omkring den nordiska
mytens område och fasthåller och skärper fordran på klarhet i formen, som
måste vara idéns omklädnad. I sina slutord uttalade Geijer likväl sin glädje
över "konstens riktning på det egna och fosterländska". Han ville gärna "se
sina meningar i verk och gärningar vederlagda".

I prisnämnden för den stundande tävlingen invalde Götiska förbundet 6
ledamöter av konstakademien: hovmarskalken Klingspor, professorerna
Limnell, Fahlcrantz, Westin och Hasselgren samt hovgravören Forssell. Ingen av
dessa tillhörde förbundet.

27 arbeten inlämnades av 8 konstnärer. Första priset tilldelades Isak
Salmson för reliefen Tors strid med jättarna, det andra Per Berggren för en
teckning Frej lämnande sitt svärd åt Skirnir. Med högsta beröm omnämndes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free