Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 8. Det romantiska landskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL JOHANSTIDENS FÖRSTA SKEDE
205
Det poetiska innehållet i
Fahlcrantz’ naturtolkning väcker
oförställd förtjusning hos
allmänheten och oblandad beundran
hos kritiken. Wennberg fastslår
1815, att Fahlcrantz närmar sig
"till rättvis jämförelse med
världens märkliga landskapsmålare,
dem han, som nu i sin bästa
ålder lyser av lyckligt geni,
genom dettas ytterligare odling
kunde medhinna att överträffa".
Han finner med glädje att
"objekten, mer konturerade och
tydliga, ej så alldeles omsvävas av
solrök och dimmor som förr",
och han hoppas, att målaren skall
utsträcka denna tydlighet även
till träden. Han vågar i all
vördnad tillägga: "Finge ett råd
meddelas, vore det att alltid
begagna naturen. Inom Sverige är
ingen brist på intagande sköna
landskap, vilkas fullständighet av sanning och behag svårligen hämtas utur
idealet, om också dettas härmande kraft understödes av artistens mer elegiska
stämning, djupa ton i koloriten, manliga mildhet i helhet av konsten!! m. m.
dylikt nuvarande tids meningsdigra ordaformer pläga frambringa."
Nu framstormar även Hammarsköld och fastslår Fahlcrantz’ gudomliga
mission. Denne "härlige konstnär" är "en värdig medtävlare med världens fyra
största landskapsmålare". (Han tillfogar sedan upplysningen, att de äro Salvator
Rosa, Claude Lorrain, Berchem och Ruysdael.) Men Fahlcrantz har en från
dem skiljaktig karaktär. Mest närmar han sig Ruysdael, "båda älska
framträdande och fulla trädmassor. Men hr Fahlcrantz har en mera elegisk stämning,
ett allvarligare lugn i sin komposition, en djupare ton i sin kolorit och framför
allt en manligare mildhet i helheten av sin konst. - Hr Fahlcrantz har sett
naturen så, som den av en himmelsk ande måste betraktas. Allt är så ljuvt och
stilla, som när dygden, trygg vid Försynens vård, bortlägger sina mödor och
sina bekymmer för att bliva salig genom beskådandet av den Oändliges godhet,
och från det hela tyckes man höra den Zumzuma eller den himmelska melodi,
som enligt orientalernas begrepp genombävar konstnärens själ under det han
komponerar."
K. J. Fahlcrantz.
Oljemålning. Lunds museum.
Svenska porträttarkivet. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
