Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 6. Krafft, Westin, Limnell - Fredrik Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL JOHANSTIDENS FÖRSTA SKEDE 195
Hans verksamhet fortfor under ännu ett halvsekel framåt. Vi skola
återfinna honom i det följande.
Westin blev den unga tidens utkorade gunstling. Konstälskaren
överflyttade på honom den beundran, som ägnats Åkerström.
I Westins målningar fann även den kräsne kännaren en tid framåt de
egenskaper, som man ville se förenade hos en målare. Sergel omnämner honom
vid flera tillfällen som en artist av verklig förtjänst. Det idealiska och det
täcka var hans område, han förstod att "sammanföra sanning och behag". Hans
färg prisas som "mild och briljant".
Elev av Pasch och Masreliez påverkades han närmast av den sistnämndes
historiemålningar, visade kompositionsförmåga och lätt handlag, målade
prisämnena Admetus, Alcestes’ återkomst från dödsriket, Charité romaine, Cornelia
framvisande sina söner samt andra motiv av samma art: Adonis, Herakles’ död,
Narcissus speglande sig i källan, Merkurius insöver Argus. 1808 utställde han
jämte prisämnet Diana och Endymion en större duk "En amour skjutande en
pil". Amor - en smärt och söt gosse - svävar över jordklotet och riktar
skalkaktigt leende pilen rätt emot den förtjusta åskådarinnan. I Amors ansikte
fann samtiden hög och ädel gudomskaraktär, uttrycket "övergår till det täcka,
det retande". Efter detta prov på mästerskap är varje alster av Westins pensel
"ett blad till den lagerkrans, som flätar sig omkring hans huvud" (Klytia). Han
målar "Faeton, som anhåller hos Apollo att få köra solens vagn" och
därefter "Dagens stunder" - 4 dörrstycken för Gröna salongen på Rosersberg,
utställda 1813. Detta är "målad poesi". Natten är "den skönaste grupp" -
nattens svartvingade gudinna breder en stjärnströdd mantel över jorden, vid
hennes sköte vila två barn, Sömnen och en glad Dröm - det hela andas "det
ljuvaste lugn". Aurora, som blomsterströr jorden, representerar morgonen,
Apollo med sitt fyrspann av vita hästar middagen, Diana, ledsagad av
Afton-rodnaden, dagens slut.
1816 prisar Hammarsköld en kroki till plafondmålning, "Jorden omgiven
av årstiderna", för rikedom i kompositionen, i högsta grad behaglig och
smakfull gruppering, djup genialitet. Kritikern redogör på samma gång för två
svenskhistoriska kompositioner, Lutherska lärans antagande i Sverige och Olof
Skötkonungs dop. Den sistnämnda befinnes något fattig i anordningen, men
solen, som frambryter över bergen, symboliserar genialiskt "det uppgående
kristendomsljuset". Vasamotivet visar konungen i kunglig ornat sittande vid
ett bord och med handen pekande på den svenska bibeln. Tavlan har rikt
karaktärsuttryck, liv och effekt. En bonde i förgrunden är "tecknad med lika
mycken likhet som fosterländsk predilection" - allt detta enligt Hammarsköld.
I själva verket nådde Westin redan vid denna tid så högt han kunde nå.
Det gäller framför allt Rosersbergstavlorna. Den riktning, han företräder, en
Fredrik Westin, f.
1782, d. 1862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
