Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 4. Sergels elever - Bengt Fogelberg - 5. Bredas sista tid. Kröningstavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 GEORG NORDENSVAN
Yngre än dessa båda var Bengt Fogelberg, bördig från
Göteborg.
Hans fader, gelbgjutare till yrket,.’var en klok, beräknande man, som med
egna händer arbetat sig upp till välstånd, ledd av sin grundsats, som lydde:
"Gör alla rätt men ingen gott."
Är 1803 kom den unge Bengt - "till vandeln sedig, i kunskapsväg väl
utrustad" - som gelbgjutarlärling till Stockholm. Han började teckna i
principen, flyttade därifrån upp i akademiens högre teckningsskola, fick sin första
belöning - en jetton för figurteckning <- år 1805 och blev kort därefter gesäll
i sitt yrke, som han likväl ej länge höll fast vid. I stället för att utbilda sig
till ciselör i Rungs verkstad steg han i graderna från akademielev till
praktiserande skulptör.
Han arbetade energiskt och betänksamt, behandlade de klassiska
tävlings-ämnena, fick 1809 beröm för "dristighet i utförningen" av reliefen "Dädalus
fäster vingar på sin son", (som inbragte honom första medaljen. Under de
följande åren utförde han arbeten av olika slag, porträttbyster och medaljonger,
kopior efter antiken, dekorativa allegorier, hade beställningar från Göteborg,
en altargrupp (Uppståndelsen) för domkyrkan (skiss 1818) och en relief för
i rådhuset. Han fick upprepade gånger akademiska medaljer, men först vid 34
års ålder fick han tillfälle att resa ut. Innan dess gjorde han sig bemärkt på
ett inom skulpturen dittills . oförsökt område, det götiska.
5.
Jämte Sergel var Breda den främste av de från salig kungens
tid kvarlevande konstnärerna.
Vid tronskiftet 1809 var (han dock ej äldre än 50 år och var vid sin fulla
kraft. Han fick då i uppdrag att måla Karl XIII: s kröning - nio år förut hade
han fått beställning på Gustav IV Adolfs Ikröningstavla, som han sedan ej
fått tillfälle att utföra. Kort därefter beställde kronprinsen stora porträtt av
de fyra ståndens talmän vid riksdagen 1810, då tronföljarvalet ägde rum.
1812 upphöjdes Breda i adligt stånd.
Men framgångarna väckte den svenska avundsjukan, och det sista skedet
i Bredas levnad medförde förödmjukelser och lidande.
Axel Nyström har på gamla dagar i en aldrig offentliggjord uppsats -
daterad 1866 - uttalat sin uppfattning av Bredas personlighet och givit
huvuddragen av den konflikt, som bröt hans levnadskraft.
Breda - skriver han - "var en man de Pancienne cour, hövlig och
smickrare ända till sliskighet, artig, älskvärd och undfallande men kunde, när det
gällde, sätta sig på bakbenen och med frimodighet uttala sin mening. I övrigt
och med undantag av en viss (böjelse för intrig, som väl var oskiljaktig från
Bengt Fogelberg, f.
1786, d. 1854.
Bredas sista tid.
Kröningstavlan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
