Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 2. Fordran på ideell hållning - Lorenzo Hammarsköld, Jakob Vilhelm Gerss, Lars August Ekmarck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL JOHANSTIDENS FÖRSTA SKEDE 179
som han tänkte sig placerad på Hötorget. På utställningen 1815 förekommo två
förslag av Hambré, det ena ritning till en triumfport vid Drottninggatans södra
slutpunkt med en grupp av Karl Johan på sin segervagn, krönt av Äran, den
andra "projekt till ett monument i form av en pyramid, helgad åt Historien
och Förtjänsten med tvenne tempel vid sidorna åt Segern och Äran". Framför
pyramiden ses Karl Johans ryttarstaty jämte kolossala statyer av Tapperheten
och Visdomen. I pyramidens inre anbringas "nischer prydda med urnor,
innehållande avledne hjältars aska och i mitten ett på upphöjt plan med trappsteg
vilande altare, omgivet med fyra antika trefötter, för att vid högtidliga tillfällen
bränna rökelse till den högstes ära och namnkunnige mäns åminnelse".
Det nya statsskicket har medfört tryckfrihet och löst tungornas band.
Andarna vakna och det är en lust att skriva. De nya litterära tidskrifterna tävla
i konstintresse med de gamla tidningarna. Kritiken blir slagfärdig, och
klarider-lust saknas lika litet som beröm.
Till en början fastslås "den nationella kallsinnigheten". Allmänheten gör
ingenting för vitterhet och konster, alla pengar gå till kalasande. En insändare
i Wallmarks Journal hoppas, att ganska få unga svenskar skola "göra konsterna
till huvudyrke".
Att kritiken är både dilettantisk och pedantisk kan ej
förnekas. Dess mest energiske målsman blir en tid framåt Lorenzo
Hammarsköld, biblioteksamanuens, fosforist och en outtröttlig
polemiker, som med flödande penna och glödande iver hävdar sin övertygelse.
181] återuppstår "efter långvarig tystnad en fordom bekant skribent", Ture
Wennberg. Till en början fyller han det föga aktade organet Nya posten med
konstkåserier i en så utdragen följd, att tidningen slutligen låter en insändare
Be honom sluta. Bland annat har han då efter Silverstolpes föredöme givit en
överblick över konsterna i Sverige genom tiderna - hans syfte är att
framhålla att konsten blomstrat hos oss fore Karl Gustav Tessin och Gustav III.
1815 tar även Gerss till orda. Han är arkitekt av Desprez’ och
Sundvalls skola, tjänstgör i Överintendentsämbetet, är sedan
1813 biträdande sekreterare i akademien och blir ordinarie
1816. De övriga konstdomarna uppträda anonymt.
Om det huvudsakliga, om konstens höga uppgift äro de
ense. De fordra av konstnären "uppfinning och skapande tanka". Den manuella
färdigheten är av mindre betydelse - fastän Ekmarck i sitt organ Klytia 1813
framhåller, att "konstens högsta mål är kroppslig skönhet", och fast kritiken
ständigt och jämt gör anmärkningar på utförandet och påpekar oriktigheter.
Alla erkänna de nödvändigheten av naturstudier för att konstnären skall
"liksom närmare förstå naturens språk". Men Silverstolpe har mycket riktigt
betonat, att naturstudiet bör för konstnären utgöra "en förrådskammare, ej ett
Lorenzo
Hammarsköld, f. 1785, d.
1827.
Jakob Vilhelm
Gerss, f. 1784, d.
1844.
Lars August
Ekmarck, f. 1785, d.
1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
