Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Bondemålning - 3. Per Hörberg - 4. Norrland, Gästrikland, Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ehrenstrahls Yttersta domen och på Finspång Jordaens’ Fiskafänge. De stora
mästarna studerade han eljest i gravyrer, och i hans målningar återkommo ofta
uppslag och detaljer från Tizian, Kubens, Rafael och andra. Klassiska motiv
behandlade han gärna. Att han kunde måla i sin tids smak visar den lilla
akvarell Guldåldern - en idyll från de lyckliga drömmarnas värld – som,
daterad 1785, förekom på Konstakademiens akvarellutställning 1925. Den
överraskade genom sina klara, vackra färger, helt olika mot den bruna, grumsiga
tonen i många av hans oljemålningar – låt vara, att den borne koloristen
uppenbarar sig även i åtskilliga av dem.
Han målade ett och annat porträtt, små interiörer med figurer – dessa
ibland ganska obehärskade – genrer som Sockenskomakaren, Bondgille, även
rumsbilder i ljussken. Han målade vad han kallade "ordenstavlor" och
"tempel-riddarscener", och på gamla dagar begick han massor av kompositioner
till nordiska myter och hjältesagor. De fylla stora folianter, äro utförda med
flytande penna och summariskt laverade, figurerna äro tunga och klumpiga,
någon enda gång framlyser en glimt av bastant bondsk humor, minst av allt
visar målaren rädsla för det grovkornigt vulgära.
Från denna tid omtalas även en ganska stor oljemålning, utförd på
beställning av kronprinsen Karl Johan, som vid ett besök på Finspång 1812 fick höra
talas om den gamle hovmålaren, gav honom audiens och tilldelade honom en
liten pension. Tavlans ämne, Odens ankomst till Sverige och möte med dess
konung Gylfe, lär ha blivit bestämt av kronprinsen. Målningen avlämnades, dess
öden äro okända.
Molbeqh skrev – säkert efter hörsägen – att Hörberg är "förmodligen
det största målargeni, som Sverige har frambragt". Men han tillägger, att den
lille Salomos dorn, som Hörberg skänkt Konstakademien för att i dess samling
representera hans konst, är "av lidet Vaerd". Bland bondemålarna har Hörberg
det största namnet. Men han är ej representant för svenskt bondemåleri i dess
egenart, hans strävan går i helt annan riktning, till monumental konst, medan
bondemåleriet var uteslutande dekorativt, rumutsmyckande och fortlevde
opåverkat av den stora heroiska stilen.
4.
chapter name="Bondemåleri i Norrland.">
Bondemåleri i Norrland.
På den tid, då Hörberg försåg mellersta och södra Sverige
med altartavlor, hade Norrland sin kyrkomålare i Per Sundin
från Sunne i Jämtland. "Norrlands Hörberg" hade lärt yrket av sm fader, hade
vistats i Stockholm på 1790-talet och någon kort tid deltagit i den akademiska
undervisningen, men huvudsakligen hade han där arbetat på sin landsman
yrkesmålaren Erik Nordlanders verkstad. En annan lärling av denne var A. J. Öberg,
Bondemåleri i Norrland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
