Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Konstutställningar och konststomdömen - 5. Unga konstnärer - 6. Akademien under Masreliez' ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 GEORG NORDENSVAN
Priami son Paris" - En frygisk harpospelare, En sittande kvinnofigur samt
"Kärleken skalkaktigt leende".
Akademien fann de hemsända numren vittna "såväl om god nature och
disposition för konsten som väl gjorda framsteg". Dock uppmanas Krafft "att
beflita sig om en god och säker teckning".
Silverstolpes kritik är onådig. Han anser, att Belisair är en kopia efter
David och att den har samma köld och hårdhet som dennes alster. Barnets lår
och ben äro alldeles misstecknade. Likaså den "liggande herden eller uppnäsige
Paris". Den sista tavlan i raden borde heta "kärleken lipande" - den äger
genien uppsyn, stel teckning, skarphet och kyla i koloriten.
Den enda av dessa målningar, jag sett, den liggande Paris, förefaller mig
som kunskapsprov obetydande, som stilprov smaklös. Den unge herden ligger
framstupa i en ställning, som tycks vara lånad från Davids döende Bara (omkr.
1793, nu i museet i Avignon). Men Kraffts figur är klumpig och äcklande,
där han ligger med baken i vädret, över ena benet är ett askgrått draperi fult
lagt, det andra benet är bart i hela dess längd.
De studieprov, Krafft sedan hemsände från Rom, där han vistades i 5 år,
väckte blandade känslor. Akademien fann teckningen svag, Sundvall
rapporterade 1804, att tavlorna voro "rentav jämmerliga".
Krafft kom hem detta år, blev akademiledamot och i sinom tid professor.
Han hade gått den studieväg, som senare Eckersberg gick - genom Davids
skola till Rom. Men Eckersbergs studier buros förutom av uppfattningens och
ögats skärpa av en intensiv viljekraft och av en konstnärlig ansvarskänsla, som
aldrig slappades. Han blev den danska målarskolans skapare och samvete,
medan Krafft blev ett f. d. framtidslöfte. Krafft representerade i svenskt måleri
Davids stil, i sina bästa porträtt konsekvent med fast och sträng hållning,
eljest ofta nog grovt och klumpigt. På historiemåleriets område gjorde han en
insats, som får kallas aktningsvärd, i sin framställning av hertig Karl vid
Högland, fullbordad 1810.1
6.
Vid akademien hade Masreliez efter Paschs död 1805 blivit direktör för
skolorna. På våren 1806 meddelar Sergel vännen Abildgaard, att akademien
under Masreliez’ ledning fått en helt ny "tournure". Årets utställning är av
betydligt större intresse än man kunnat vänta. Som goda löften bland de unga
framhåller Sergel nu landskapsmålaren Fahlcrantz och historiemålaren
Hasselgren, han finner därjämte verkliga anlag ("vrais dispositions") hos ett par
skulptörer, Byström och Linning. Sundvall, som eljest hyser misstroende till
1 Porträttet av S:t Priest finnes i Nationalmuseum, Desprez i Konstakademien, den
liggande Paris i Göteborgs museum, som även äger det i hög grad representativa porträttet av
d:r F. Schulzen, Paris 1801.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
