Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 8. Karl Fredrik von Breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN GUSTAVIANSKA KONSTNÄRSKRETSEN
Karl Fredrik von Breda, f. 1759, d. 1818.
93
Breda tillhörde en gammal köpmanssläkt från Brabant. Hans
farfarsfar hade inflyttat till Sverige efter 1600-talets mitt.
Dennes son, Lukas von Breda, blev historie- och porträttmålare
men även sidenfabrikör och färgare. Lukas’ son med samma namn blev till yrket
dispaschör men var därjämte konstsamlare - hans galleri av mestadels
holländska målningar ansågs vara en av de främsta privata samlingar i Sverige.
Hans son Karl Fredrik blev uteslutande konstnär. Han började i unga år
teckna i akademiens skola och
måla för Lorenz Pasch, fick
medaljer och gjorde sig känd
som porträttör.
Hans alster från
ungdomsåren visa inga iögonfallande
koloristiska anlag, färgen är
tunn och saftlös, exempelvis i
framställningen av den lille
kronprinsen Gustav Adolf, som
rider på en trähäst, dragen av
en page i röd dräkt (1784),
eller i det försiktigt och
sparsamt hållna självporträttet från
1787. Det porträtt av modern,
som hamnat i Göteborgs
museum, är torrt kolorerat men
älskvärt som uppslag - den
fryntliga damen, i profil, iklädd
stor spetsmössa och röd
sammetskofta, håller på sin hand
en liten svart hund, som lutar
sig mot hennes bröst. Han försökte sig även på historiska ämnen, målade en
altartavla, Nattvarden, och tävlade med ämnet Meleager om akademiens stora
pris den gång, då Åkerström blev segraren - Bredas behandling av ämnet är
fri från den teatraliska apparat, som medtävlaren frikostigt framdukade, men
den är hållningslös och tafatt.
Han var redan 27 år gammal, gift och familjefader, då han 1787 begav
sig till London, där han hade släktingar. Där förblev han bosatt i 9 år, gjorde
1795 ett kort besök i Paris och Nederländerna och återvände till Stockholm
året därpå.
Vistelsen i England medförde konstnärlig pånyttfödelse. Han blev elev
av Joshua Reynolds - de gamla stormästarnas lärjunge, representant för
traditionell aristokratisk färgkonst - och han påverkades starkt av det samtida
K. Fr. v. Breda. Självporträtt.
Foto i Svenska porträttarkivet, Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
