Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV / 66 (1925-1928) Author: Georg Nordensvan Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 3. Sergel, Ehrensvärd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han återger det eller fantiserar över det med obesvärad uppriktighet på sitt
eget maner. Ibland är han långt före sin tid – några skånska utsikter, där
terrängen går i våldsamma kurvor, ge rentav en föraning av van Gogh. Så
obesvärat som han med några penndrag rafsar till ett kustlandskap, behandlar
säkert ingen av hans samtida den svenska naturen.

"Ofta förträffliga, alltid expressiva" finner Linnerhielm hans teckningar.
Hammarsköld framhåller hans "blixtrande och levande genialitet", G. A.
Silverstolpe hans betydelse som smakspridare i den rätta riktningen:
"Ehrensvärd, ehuru blott dilettant, ledde det allmänna omdömet efter den sanna
konstens regler". Långt senare (1835)
yttrar akademiens preses Fredrik
Silverstolpe i ett högtidstal: "Inflytelsen
av greve Ehrensvärds omätliga
och lysande snille... sprider ännu
i dag sin mäktiga verkan på den
svenska konsten." Det är uppenbar
överdrift. Ehrensvärds konstfilosofi
upptogs av de lärde men föga av de
konstutövande. Atterboms yttrande,
att Ehrensvärd har "skrivit blott för
snillen", är träffande. Han skrev liksom
han tecknade för ett fåtal invigda
och var nöjd, om han hos dem mötte
förstående.

Eljest var han en missnöjd ande.
Det är ej endast rokokosmaken han
avskyr, det är hela den moderna
konsten han utdömer. Han finner den
sjunken i sin förnedrings djup. Den
franska konsten är torr och tom, äger
esprit men saknar geni – måla är ett språk, men konsten är att "på det språket
säga någonting". Holländska målare ha ägt en stygg smak och ha nöjt sig
med hushållsstycken, och den flamländska konsten har "målat lågt det höga" –
en fet borgare målades som Alexander och krögarens frodiga käring som Venus.


K. Aug. Ehrensvärd. Ulrik Scheffer.
Pennteckning. Nationalmuseum.

För Ehrensvärd är smaken medfödd eller främmande, konsten antingen
antik, det vill säga sann, ädel, värdig att vara till, eller icke antik, det vill
säga halv, folken äro hellener eller barbarer, Alperna utgöra skiljegränsen
mellan skönhetsvärlden och skymningens regioner. I nordiska klimat kan man
ej begära sann smak eller sann konst, en dylik har skaparen nekat de germanska
folken, tröga nationer, fulla av hetsigheter, nationer, som ej förstå att skapa
och underhålla, endast att gripa och njuta, nationer, som göra "inga storverk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>