Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 2. De kvarlevande konstnärerna i Sverige - Per Krafft d. ä., Lorenz Pasch, Ulrika Pasch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var över 70 år gammal, då han anlade kröningstavlan, och den var ej i
alla delar genomarbetad, då försvagad syn och avtagande krafter tvang honom att
lägga ned penseln. Den blev ett mästerverk av komposition i färg och
belysningsstudium, kompositionen överskådlig, behärskad, fint uträknad och med tydlig
avsikt i någon mån obalanserad - något som skärper intrycket av omedelbarhet
i framställningen, liksom det ökar sceneriets rymdverkan. Belysningen är
storslaget avvägd, den koloristiska harmonien likaså. Denna genialiska fantasibild
blev det gustavianska måleriets glansnummer, dess kulmen och slutpunkt.
Den insats, Pilo gav i sin tids måleri, gick utanför tidens fordringar och
önskningar. Han var den ende av de samtida svenska målarna, som i färg och
ljusdunkel såg huvudingredienser i en målning. Hans samtid begärde av färgen
endast, att den skulle kolorera, utfylla teckningen. För färgens liv, språk,
karaktär, individualitet förblev det antikdyrkande släktet kallt och liknöjt.
Kröningstavlan blev ej heller tillbörligt uppskattad varken av samtiden
eller av det närmast följande släktledet. Visserligen lovordade Ture Wennberg
i sitt akademiska minnestal över Pilo denna tavla, som "i alla tider skall giva
Pilo ett utmärkt rum bland ansedda konstnärer" . . . den äger "en förtjänst av
högsta värde... i det hela och i varje del av sammansättningen röjdes livlighet
och värma". Men högtidstalarna sparade ej på lovorden över de döda -
de icke officiella uttalanden om kröningstavlan, jag hittat, äro på det hela
taget skäligen intetsägande. Linnerhielm finner den vara "målad med mycken
douceur och len pensel". Hammarsköld har ej annat att säga än att tavlan
är ofullbordad. Han anser för övrigt Pilo ha varit "förträfflig som porträttör".
Atterbom kallar honom - i sin kuriösa inledning till Per Hörbergs självbiografi
- en "ansedd och icke talanglös konstnär". Nils Arfvidsson påpekar 1841 med
all rätt att "i färgens poesi låg egentligen Pilos mästerskap", men bland Pilos
verk nämner han varken några porträtt eller kröningstavlan, nämner däremot
den obetydliga "skomakarfamiljen" som en "ypperlig genretavla". Med
förvåning finner man, att Estlander i sin konsthistoria 1867 ej ens antyder, att
kröningstavlan är ett framstående konstverk - han nöjer sig med det
förvånande påståendet, att "den åldrige konstnären grep verket an med större iver
än skapelsekraft".
Det är först vår tid, som givit Pilos kröningstavla hedersplatsen i det
svenska 1700-talsmåleriet.
Bland Pilos lärjungar i Köpenhamn voro hans landsmän Per
Krafft och Lorenz Pasch. Båda blevo eftersökta och omtyckta
porträttörer i Stockholm.
Kraffts porträtt visa vida starkare påverkan av Roslin än
av Pilo. Hans målningssätt är solitt och handfast, färgen, jämnt
Per Krafft d. ä., f.
1724, d. 1793.
Lorenz Pasch, f.
1733, d. 1805.
Ulrika Pasch, f.
1735, d. 1796.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
