Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Omkring sekelskiftet. Konstvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
målningskabinett" skulle "helt visst göra epok, framkalla genier och bli av lika stor
betydelse för svensk konstkultur, som salig kungens inköp av de antika
bildverken varit". Och då konungen i hastigt mod fattat sitt beslut att bekosta allt
av egna medel, skrev Fredenheim, stolt på hans vägnar i sin dagbok: "detta är
en av de saker, som en gång komma att omtalas i hans historia".
Köpet uppgjordes i januari 1798. Doktor Martelli tillerkändes en livränta
av 250 romerska sekiner[1] årligen att utgå under hans, hans hustrus och två
söners livstid. Samlingen bestod av omkring 500 målningar och 100 teckningar.
Förfaringssättet vid detta inköp vittnar från början till slut om en otrolig
grad av slarv och ansvarslöshet. Ingen pålitlig sakkunnig hade vid inköpet
besiktigat samlingen. Fredenheim hade själv ej sett den, han litade på medalj
-gravören Grandels uppgift om dess förträfflighet, som tyckes ha blivit
vitsordad även av arkitekterna Sillen och Sundvall. Han litade även blint på
Martelli, och konungen litade på Fredenheim. Martelli packade in konstverken
utan att någon representant för köparen var närvarande och utan att förteckning
över det avsända upprättades - han hade förut insänt en förteckning över
galleriets innehåll, rik på stora mästarnamn.
Inpackade i 15 lårar avsändes konstverken våren 1799 till Livorno, där en
svensk fregatt skulle avhämta dem. Tavlorna anlände dit så illa medfarna, att
de måste upptagas och "återställas i gott stånd". I två år väntade de på fregatten,
när denna anlände befunnos lårarna så oformliga - "stora som kvarnhus" -
att de ej kunde praktiseras ner i lastrummet, de måste förminskas av fartygets
timmermän och en del tavlor måste uttagas ur sina ramar, som sedan såldes på
auktion. Fregatten hade ej haft tid att vänta, det dröjde ytterligare två år, innan
samlingen avhämtades. Den anlände omsider till Stockholm i maj 1803.
Fredenheim fick ej uppleva denna dag och det trassel som följde.
Vederbörande i Stockholm stodo tveksamma och långnästa. Samlingens kvalitet var
ej den man väntat, tavlorna befunnos) vara av högst blandad och tvetydig
beskaffenhet, somt antagligt, annat värdelöst. Misstanken att säljaren så att säga
blandat bort korten kunde ej hållas tillbaka, i alla händelser var resultatet ett
avgjort fiasko.
Det martelliska konstköpet medförde krångel och förargelser under många
år framåt. Att affären var misslyckad var dock ej konungens fel - han hade
handlat i den bästa avsikt, och han hade ju otur med det mesta han gjorde.
Två månader före martelliska samlingens ankomst hade Fredenheim helt
oväntat avlidit, hade - som, Sundvall cyniskt uttrycker sig - haft "den
artigheten att dö och beredde härigenom konstnärerna i detta land en stor glädje".
Inom akademien medförde hans död en överraskning, som kastar ett
egendomligt ljus över vad en ämbetsman i hög ställning på den tiden kunde tillåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
