Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Omkring sekelskiftet. Konstvården - Karl Fredrik Sundvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gillberg, Sillen o. fl. konstnärer börjat som fortifikationsofficer, hade efter
åttaåriga arkitektstudier i Paris och Italien återvänt hem på senhösten 1791,
var då 37 år fyllda och var ledamot av akademien sedan 1788, då han hemsänt
ritningar till ett bibliotek.
Karl Fredrik Sundvall, f. 1754, d. 1831.
Gustav III hade mottagit honom liksom de andra återförvärvade
konstnärerna vänligt och uppmuntrande - "han älskar konsten
och aktar dess utövare" hade Masreliez vittnat efter sin
hemkomst. Sundvall fick omedelbart beställning på ett öppet rundtemipel, en
orangeribyggnad och dekorering av en salong, allt för Drottningholm. Men intet av detta
hann bli utfört, han fick i stället dekorera Riddarholmskyrkan till konungens
begravning. Denna högtidlighet iscensatte han enligt samtidas åsikt något
teatraliskt men effektfullt och gripande. Kyrkans mittskepp var förvandlat till en mörk
lund av cypresser. Mellan dessa framskymtade minnesvårdar över Sveriges
störste konungar. I koret en ättehög, krönt av Gustavs kolossalbyst, nedanför
denna satt den sörjande Svea med ett vilande lejon vid sina fötter - en
improvisation av Sergel. På fyra runstenar voro Gustavs förnämsta gärningar
upptecknade. Dämpad belysning från eldar på rostrala kolonner.
Närmast därefter fick Sundvall i uppdrag att dekorera den nya teatern i
Arsenalen - f. d. de la Gardieska palatset - och det nya museet i slottets
nordöstra flygel. Han hade blivit utnämnd till hovintendent, men både nu och
flera år framåt i tiden knorrade han över, att han ej fick något honorar för de
arbeten, han utförde på hög befallning. Han fick nöja sig med höga
vederbörandes belåtenhet.
I den gustavianska konstnärskretsen medförde året 1793 stark manspillan.
Inom några få månader avledo Rehn, Pilo, Jakob Gillberg och Per Krafft och
på utländsk mark Roslin och Hall. Lorenz Pasch efterträdde Pilo som direktör
för akademiens skolor och Piper blev akademiens vice preses efter Rehn.
Adelcrantz var fortfarande den ledande inom konstvärlden. Pasch, Sergel,
Hilleström, Lafrensen, Martin, Masreliez, Desprez, Palmstedt, Tempelman, Piper och
Sillen voro i full verksamhet.
Till de ledande är även att räkna hertig Fredrik Adolf, konstakademiens
hedersledamot och protektor, som utan att eftersträva envåldsmakt vid flera
tillfällen med takt och klokhet medverkade i dess åtgöranden. Huvudsakligen
tack vare hans ingripande fick Adelcrantz se förverkligat ett av sina
önskningsmål sedan flera år tillbaka: en utställning av samtida svensk konst. Den ägde
rum på nyåret 1794 och inledde ett nytt tidevarv i svenskt konstliv. Jag
återkommer till denna utställning i samband med en överblick över
konstverksamheten under detta skede.
Den tyngande penningbristen medförde svårigheter även för konstakademien.
Gustav III hade anvisat statsmedel till en byggnadsfond, men under flera år
kunde dessa medel ej utanordnas. Akademien fick reda sig dem förutan. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
