Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främmande folket nu, liksom för tio år sedan, hade
lägrat sig.
Här såg man lik, sjuka och döende. Här
såg man stum förtvivlan, dödsfasa, sorg, och
hjälplöshet. Några av det främmande folket upphovo
vilda rop: – Alako, Alako! Andra ilade med
ömsom fulla och tomma bägare från och till en
närbelägen källa för att med hennes vatten svalka
de sjuka.
Jämmerropen tystnade, när processionen framträdde
ur skogsbrynet och pesthymnens dystra
toner svävade över svedjelandet. Insvept i ljusa
skyar, som uppstego ur rökelsekaren, skred tåget
runtom fältet. Men inom hopen, som nyfikenheten
lockat att följa, spred sig som en viskning
ordet pesten, och åskådarne skingrades som agnar
för vinden.
Pater Henrik fattade korset, vandrade fram
mellan döda och levande och planterade den
heliga sinnebilden mitt på jämrens fält. Därefter
spredo sig munkarne över svedjelandet för att
rädda hednasjälar och lindra plågor. Friska och
sjuka böjde sina huvuden vid dopfunten och
emottogo det bad, genom vilket de skulle vinna nåd
hos de kristnas gud. Mången sjuk, som nyss
döptes, fick snart som döende åtnjuta den sista
smörjelsen. Med vin och vatten läskades torkade
gommar, med tröstens ord förtvivlade sinnen. De
främlingar, som voro friska, uppmanades att fatta
spadarne och gräva en grav åt de döda. Så
skedde även, och en munk mässade timme efter
timme med entonig, darrande men outtröttlig röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
