Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berg, Fridtjuv - Berg, Karl Johan - Bergelin, Johan Teodor - Berger, Henning - Berger, Ossian - Berglind, Johanna - Bergman, Carl Otto - Bergman, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lönereglering. Likaså utfärdades å administrativ väg en
förordning, banande väg för nystafningsprincipen i
skolorna. En likaledes på administrativ väg utfärdad
förordning om rätt för folkskollärarna att vara
representerade utan rösträtt i skolrådet framkallade
anmärkning från riksdagens konstitutionsutskott och
skarpa uttalanden i riksdagens båda kamrar.
Efter sin afgång från statsrådsposten
återgick B. till sin plats som folkskollärare
men förordnades 1906 till ordf. i kommittén
för seminariernas ombildning. Utgaf 1906 Inför
genombrottet, några inlägg i svensk vänsterpolitik.
Berg, Karl Johan, afled i Stockholm d. 25 febr. 1905.
Bergelin, Johan Theodor. Gift 1845 med Emilia Maria
Winckler, född Olbers.
* Berger, Henning, novell- och romanförfattare,
Född i Stockholm d. 22 april 1872. Föräldrar:
vaktmästaren Lars Johan Berger och Sofia Sjöberg.
B., som vistats i Amerika 1892–99 och några år var
redaktionssekreterare i tidskriften »Varia»,
utgaf 1901 berättelsesamlingen Där ute med ämnen,
hämtade från lifvet i Amerika, 1903 Ridå, noveller,
1905 Ysaïl. En berättelse från Chicago och 1906
Drömmen om helvetet.
»B. besitter i frappant
grad den äkta stadsmålarens snabb-blick för det
individuella i alla en stor stads stråkvägar och
tillhåll. Psykologien går icke mycket längre under
ytan än ett flott och skarpt porträtt af någon
ultramodern chic-målare. Men i kinematografiskt
snabb och lefvande skrift, med några streck här
och ett ljusstänk där, trollar han fram tafla
på tafla, vibrerande af det ögonblickets lif,
som flammar upp och slocknar och växlar från
sekund till sekund. Liksom Zorn har han en droppe
af tusan i ögat».
»Den poesi, som lefver i
Ysaïl, är elektricitetens, ångans, gatularmets,
maskinernas, de stora trafikvägarnas och de
skumma grändernas, järnets, stenens, tunnlarnas,
skyskrapornas, krogarnas, varietéernas, den moderna
industrialismens, amerikanismens poesi – hemsk,
skrämmande som en marridt – men dock poesi genom
storheten af dimensionerna, kraftens hänsynslöshet,
den underbara anpassningen och samspelet af alla dessa
olika makter. – B:s minne är fylldt af förvånansvärdt
trogna och skarpa hjärnfotografier – för att använda
hans eget uttryck – och af detta material bygger han
med konstnärens medvetna sofring och accentuering
sina taflor. Det är en artistisk, ofta utprägladt
målerisk fantasi, som skildrar, och resultatet blir
därför i ordets hela mening »täflan».
Gift med Anna Elisabet Lindqvist.
Berger, Ossian, återvaldes allt fortfarande till
justitieombudsman, tills han d. 5 juli 1902 utnämndes
till statsråd och chef för justitiedepartementet i
den andra Boströmska ministären. Som sådan lyckades
han genomdrifva flera lagförslag i frisinnad anda,
såsom om rannsakningstidens afdrag från strafftiden
för häktad person och om den litterära eganderättens
ordnande genom Sveriges anslutning till
Bernkonventionen. Förslaget om borttagande af
särskild begrafningsritual för s. k. själfspillingar
strandade däremot på 1903 års kyrkomötes motstånd. Vid
1904 och 1905 års riksdagar framlades under B:s
kontrasignation proposition om allmän rösträtt till
Andra kammaren för hvarje svensk man, som fullgjort
sina skyldigheter till stat och kommun, i förening
med lika representationsrätt för land och stad och
proportionella val. Att dessa endast afsågo Andra
kammaren, torde närmast föranledt förslagens val och
väckte stort missnöje i frisinnade kretsar. Stämningen
blef icke heller blidare efter det 1905 vid en
särdeles inopportun tidpunkt framlagda förslaget om
lagstiftning mot s. k. samhällsfarliga strejker. Då
riksdagen uttalat sig för unionens afveckling efter
andra linjer än dem, regeringen utstakat, afgick
B. jämte sina kolleger från sin post som statsråd
d. 2 aug. 1905 och återvände till sin domsaga. 1906
valdes han af Kalmar läns södra landsting till
ledamot af Första kammaren och i okt. s. å. af
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret till
justitieombudsmannens efterträdare.
Berglind, Johanna, afled d. 21 aug. 1903.
Bergman, Carl Otto, afled å Sandträsk d. 21 juni 1901.
* Bergman, Johan, klassisk filolog och arkeolog,
nykterhetskämpe. Född i Tydje förs. af Älfsborgs län d.
6 febr. 1864. Föräldrar: hemmansägaren Nils Fredrik
Andersson och Ingegerd Sofia
Engelbrektsdotter (Bergman).
Student i Uppsala 1882, blef B. fil. kandidat därstädes 1884
och promoverades 1889 till fil. doktor. Efter att
jan.–okt. 1890 under E. Beckmans redaktörstid
varit politisk medarbetare i Aftonbladet och
v. t. 1891 tjänstgjort som vik. lektor vid högre
lärarinneseminariet i Stockholm, blef B. 1891 lektor
i Vänersborg och förflyttades 1895 som lektor i
modersmålet och latinska språket till Norrköpings
allm. läroverk. 1896–97 redigerade han därstädes i
frisinnad anda »Östergötlands Dagblad».
B. har i vetenskapligt syfte företagit åtskilliga utländska
resor, bl. a. till Österrike 1895 samt till Italien
och Grekland, hvarunder han deltagit i utgräfningarna
mellan Akropolis och Pnyx samt anordnat och ledt för
skandinaver afsedda arkeologiska sommarkurser i Rom,
Pompeji och Athen. B:s forskningar ha hufvudsakligen
rört sig å filologiens område, särskildt rörande
skalden Prudentius, hvars Fornkristna hymner han
1895 tolkade på svenska och hvars skrifter han för
närvarande, på uppdrag af vetenskapsakademien i
Wien, är i färd att utgifva i ny kritisk-kommenterad
upplaga. Själf en lycklig latinsk skald, som han
ådagalagt i sina Carmina latina 1890, har han sträfvat
efter att göra antikens skatter tillgängliga för
en större allmänhet genom det af honom sedan 1904
redigerade »Klassiska biblioteket», hvartill han själf
bidragit med Plinius d. y. med urval af hans bref,
liksom han 1906
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
