Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stiernhielm, Georg - 1. Stiernhöök, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade knappt tillträdt denna befattning, då han
återkallades till Stockholm för att mottaga tjänsten
som riksarkivarie. Det fartyg, hvarpå han
färdades, förliste, så att S. blef alldeles utblottad.
Men drottning Kristina mottog honom med stor
välvilja. S. blef vid hofvet uppburen för sina
poesier, balletter och »upptåg» och hade nu sin
lyckligaste tid. Han föll dock snart i onåd för
uttalanden om drottningens gunstlingar. Af Carl
X Gustaf insatt som ledamot af reduktionskollegium,
undanbad han sig detta uppdrag och återvände
1655 till Dorpt men måste redan året
därefter med hustru och barn fly för ryssarne
tillbaka till Sverige. Här lefde han under de
två följande åren utan någon anställning i statens
tjänst och led därunder mången gång verklig
nöd. 1658 utnämnde Carl X honom till landtdomare
eller lagman i det åt Sverige afträdda
Throndhjems län. Men inom ett år förlorade
han genom krigets förnyade utbrott både syssla
och lön samt lefde därefter någon tid, så vidt
man vet, endast af allmänt och enskildes understöd.
1661 krigsråd, insattes han 1662 af
förmyndarestyrelsen för andra gången i
reduktionsstyrelsen men lär åter afböjt uppdraget. Då
M. G. de la Gardie 1666 inrättade antikvitetskollegium,
blef S. dess förste ordförande eller
direktor och innehade sedan detta ämbete. I
det längsta behöll han själs- och kroppskrafter
oförminskade och sysselsatte sig ännu vid sjuttiotre
års ålder med vetenskapliga forskningar liksom
i ungdomen. På dödsbädden vårdades han
med sonlig ömhet af sin vän och lärjunge, skalden
Columbus, och visade ännu i dödsstunden det
lugna och glädtiga lynne, som utmärkt honom
under hela hans lif. Han afled d. 22 nov. 1672.
Svenska akademien lät 1791 prägla en minnespenning
öfver honom.
S. var ett af de största
snillen, Sverige frambragt. Med otrolig vetgirighet
kastade han sig in på hvarje vetenskapens
fält, och med samma utomordentliga lätthet upphämtade
han rika skördar från dem alla. Han
var språkforskare, häfdaforskare, naturforskare,
rättslärd, matematiker, filosof och skald. På alla
dessa lärdomsfält har han i sina arbeten lämnat
spår efter sig och på flera af dem brutit nya
banor. Såsom språkforskare var han vida omtalad
och hade stor insikt i en mängd språk,
äfven de österländska. Med sitt genomträngande
snille var han bland de förste, som insåg de
olika språkstammarnas sammanhang och förvantskap.
Sitt modersmål sökte han rensa från en
mängd främmande ord och rikta med nya, hämtade
från närbesläktade germaniska tungomål
och från isländskan. Han begynte äfven författa
en svensk ordbok kallad Gambla Svea och Götha
mäles fatebur, hvaraf likväl endast första
bokstafven fullbordades. I historia och matematik
har han skrifvit och efterlämnat flera arbeten.
Såsom filosof följer han förnämligast Plato och
föredrog honom vida framför Aristoteles. I sin
egenskap af rättslärd deltog han i utgifvandet af
de gamla lagarna och förberedandet af de nya.
Ryktbarast blef han likväl som skald. Såsom
stiftare af en verklig konstpoesi, hvarigenom ock
hans diktverk vida öfverträffa allt hvad förut i
den vägen i Sverige var skrifvet, har han förvärfvat
sig rätt till det ärofulla namn, som eftervärlden
skänkt honom, nämligen det af »Svenska
skaldekonstens fader». Främsta rummet bland
hans diktskapelser intager hans didaktiska på hexameter
skrifna skaldestycke Hercules, i hvilket han
visat sitt snilles förmåga att omdana det då
obrutna och hårda svenska språket till en behaglig
omklädnad för sina poetiska tankar. Hercules
utgör egentligen en målning af tidens seder och
en varning åt Sveriges unga öfvermodiga adel.
Till hans poetiska arbeten höra vidare Heroiska
Fägne- och Jubelsånger samt Balletter och
Upptåg, de senare skrifna mellan åren 1642–51,
då han var en gärna sedd gäst i drottning Kristinas
hof och då flera af dessa skådespel och
lofkväden uppfördes till hofvets förlustelse och
den unga drottningens ära.
Gift med Cecilia Bure.
1. Stiernhöök, Johan,
rättslärd. Född i Rättviks socken af Dalarne d. 27
febr. 1596. Föräldrar: komministern därstädes
Olaus Petri Dalecarlus o. Margareta Hansdotter.
Tidigt föräldralös och lämnad till ett rof åt fattigdom
och försakelser, fick S. genom en släktings välvilja besöka
Arboga skola men studerade för det mesta på
egen hand. Hans ovanliga flit och stora kunskaper
väckte ock snart uppmärksamhet, så att
han efter några få år förordnades till lärare i
skolan. 1619 hade Rudbeckius tillträdt Västerås
biskopsstol. Hans skarpsynta öga upptäckte snart
den unge läraren och beredde honom tillgångar
att besöka universitetet i Uppsala. På Rudbeckii
förord fick han ett stipendium och fri öfverresa
med Axel Oxenstierna till Tyskland, där han
med ränseln på ryggen vandrade från det ena
universitetet till det andra, hörande de berömdaste
mäns föreläsningar och deltagande i de
lärda öfningar, som erbjödos. Vid återkomsten
till Stockholm 1624 uppkallades han på slottet
till Gustaf II Adolf för att redogöra för det
politiska och vetenskapliga tillståndet i de länder,
han genomrest, och bestod denna pröfning så väl,
att han, sedan han s. å. vunnit fil. graden i Uppsala,
på konungens befallning utnämndes till
lektor vid det nyinrättade gymnasiet i Västerås.
1626 erhöll han konungens tillåtelse och förmodligen
äfven understöd till företagande af en
ny utländsk resa, huvarunder han i synnerhet lade
sig vinn om att känna främmande länders politiska
förhållanden, samt utnämndes, så fort han hemkom,
till professor i statsvetenskap och svensk
lagfarenhet vid Västerås gymnasium, 1628. Det
visade sig emellertid, att Gustaf II Adolf haft
ett särskildt syfte med hans resa, då S. 1630,
nyss innan konungen begaf sig till tyska kriget,
utnämndes till referendarie i k. kansliet eller
föredragande af utrikes ärendena. Till Gustaf
Adolfs stora missnöje undanbad sig S. det erbjudna
förtroendet, som utan tvifvel för honom
öppnat en bana af ära och inflytande och utnämndes
i stället till assessor i Åbo hofrätt.
När ett universitet inrättades i nämnda stad 1640,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
