Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persson, Anders - Persson, Carl - Persson, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seger, och bland motståndarne hördes bittra antydningar
om, att P. för sitt nit skulle belönas
med domänintendentssysslan i Malmöhus län,
hvilket ock, trots harmsna dementier, gick i uppfyllelse
1895. Förhållandet mellan P. och de
frisinnade blef härefter kyligare och 1895 lämnade
han sin verksamma medverkan till landtmannapartiernas
sammanslagning. Han var medlem
af samma års hemliga utskott och hade plats
i talmanskonferensen 1892–96, då han undanbad
sig återval. Af regeringen anlitades P. för
åtskilliga kommittéarbeten, bl. a. för tullkommittén
1879–82 och landtbruksläroverkskommittén
1882–84.
Gift 1861 med Johanna Pålsson.
Persson, Carl (i Stallerhult), riksdagsman.
Född i Korsberga församling af
Skaraborgs län d. 24 okt. 1844.
Föräldrar: hemmansägaren Per
Larsson och Kajsa Svensdotter.
Efter att hafva erhållit vanlig
folkskoleundervisning, öfvertog
P., efter 1871 ingånget gifte
med Anna Andersdotter, svärfaderns
hemman i sin födelsesocken, där snart det
ena medborgerliga tillitsvärfvet efter det andra
föll på hans lott, tills han 1881 valdes af Vartofta
och Frökinds domsaga till dess representant
i Andra kammaren, som han sedermera alltjämt
tillhört. Den ställning, hans rediga och
klara uppfattning i och för sig varit ägnad att
bereda honom, har yttermera stärkts af hans
ovanligt starka minne, som kommit honom att
utgöra ett lefvande lexikon å de mångfaldiga
grenar af statsförvaltningen, i hvilka P. under
sin mångåriga riksdagsmannabana haft tillfälle
att göra sig initierad. Till sin politiska uppfattning
är P. moderat, men rättrådighet och
klarsynthet har hos honom skapat en bättre förståelse
för sträfvandena utom och under den
bondeklass, för hvars bättre element han eljes är en
typisk exponent, än hos många af dem, hvilka
P. politiskt står närmast. Sålunda kom han,
ehuru protektionist, att af missnöje med »nya
landtmannapartiets» bristande sparsamhet och i
öfrigt konservativa skaplynne att lämna detsamma
redan 1892 för att ansluta sig till »gamla
landtmannapartiet»; med hvars flertal han röstade
mot 1892 års härordningsförslag. 1888–90 ledamot
af lagutskottet, har han från 1891 tillhört
statsutskottet, som hvars målsman han varit en af
sparsamhetssidans mest deciderade kämpar. 1901
hade han plats i försvarsutskottet, inom hvilket
han afstyrkte det då framlagda förslaget och
1904 var han vice ordf. i läroverksutskottet, och
dess lyckliga lösning af den segslitna skolfrågan
torde i icke ringa mån berott på P:s inflytande i
Andra kammaren. Att genom försäkring skydda
de svaga och betryckta mot följderna af sjukdom
och invaliditet har P. visat sig ha blicken
öppen för och har sedan länge ej skyggat tillbaka
för en moderat rösträttsutsträckning. Deciderad
motståndare mot proportionella val till
enbart Andra kammaren, uppträdde han ock
ifrigt mot k. m:ts rösträttsförslag 1904. Genom
icke mindre än sju val till statsrevisor
har Andra kammaren visat sin erkänsla för
det sätt, hvarpå P. verkat å detta område,
och af k. m:t har han gång på gång tagits i
anspråk för kommittéarbeten, såsom för post- och
telegrafverkens sammanslagning 1899–1901,
civila pensionskommittén 1899–1902 och löneregleringskommittén
från 1902.
P., som sedan
1899 tillhört landtmannapartiets förtroenderåd,
har varit ledamot af sin hemorts landsting 1885–92
och från 1896 (sedan 1902 dess vice ordf.)
Persson, Göran, Erik XIV:s gunstling. Född
omkring 1530 vid Sala i Västmanland
och son af en där boende
präst Petrus Salemontanus.
Han hade såsom yngling
blifvit utsänd till Wittenberg
att studera och medförde,
när han återkom, därifrån, ett
hedrande intyg af Melanchton.
Han upptogs i följd häraf i konung Gustafs
hof men uppförde sig så, att han dömdes från
lifvet. På hertig Johans och Svante Stures förböner
mildrades straffet till landsflykt, men i
stället för att resa ur landet begaf sig Göran
P. till prins Erik i Kalmar, i hvars hof han
snart blef en inflytelserik person, och var vid
Eriks uppstigande på tronen redan hans förklarade
gunstling och förtrogne rådgifvare. Hans
lif och handlingar voro från den stunden på det
närmaste förenade med hans herres och äro af
dennes historia bekanta. Enligt den vanliga
föreställningen framstår Göran P. som konung
Eriks onde ande, en demon af ilska och blodtörst,
och erkännas måste, att han ej var någon
ängel i den allmänna meningen. Men härvid får
ej glömmas, att uppränningen till hans historiska
bild är gjord utaf hans fiender och motståndare,
hvilka visserligen icke sparat på skuggorna,
under det de omsorgsfullt undanhållit de
ljusa sidor, som äfven denne man hade. Hit
hör, att han var sin konung innerligt tillgifven,
och att hvad han verkade, då han ej var under
inflytelsen af sina enskilda känslor af hämnd och
hat, lände både konungen och landet till nytta.
De flera goda inrättningar och författningar,
som utmärkte Eriks första regeringsår, tillkommo
visserligen icke, utan att Göran Persson vid
dem lade sin hand. För öfrigt må ihågkommas,
att han aldrig begagnade sitt inflytande att själf
vinna yttre storhet eller samla rikedomar, hvilket
likväl många af de andra gunstlingarna gjorde
utan att äga hvarken hans skicklighet eller klokhet.
Ehuru det säkert icke varit omöjligt för
honom att undkomma, stannade han vid Eriks
sida intill slutet och hade redan uppburit sina
gärningars frukt, då hans herre rycktes från
tronen.
Göran P. afrättades, såsom bekant är,
på Norrmalm i Stockholm d. 28 sept, 1568.
Han var gift med en Anna Andersdotter.
Af hans barn känner man Erik, som kallade
sig Tegel (se detta namn) samt Anders, från
hvilken Cronhielmska ätten på mödernet härstammar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
