Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordström, Karl Fredrik - Noreen, Adolf Gotthard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utprägladt nordisk ton utbildade han sig ytterligare
under sin vistelse i Varberg och på sitt
sommarnöje i den närbelägna byn Appelvik 1893-95.
Frukterna af hans arbete under denna
tid blefvo synliga på Konstnärsförbundets utställningar
i Stockholm 1894-95, där bl. a.
förekommo: Varbergs fäste, Skymningsmotiv
från Varberg, Natt, Granngårdarna i Appelvik,
Solglitter på hafvet och Borreberg på
Tjörn. I sina under de närmast följande åren
målade taflor, såsom En vårafton från Roslagstull,
Månuppgång i Bellevue park, Vinterafton
vid Roslagstull, Hoga på Tjörn började han
ägna större omsorg åt detaljerna utan att förringa
helhetsverkan. I Konstnärsförbundets utställning
i Köpenhamn 1903 deltog äfven N.
med flera taflor, hvilka i likhet med de flesta
här utställda konstverk voro föremål för lifligt
berömmande omdömen. Han har äfven gjort
sig känd för i hög grad stämningsfulla kolteckningar.
Han gifver i dessa »kraftigt uttryck
för stämningen, ibland fantastisk och sagolik,
ibland uttryck i rättfram realism».
Gift 1886 med Thekla Lindeström.
Noreen, Adolf Gotthard, språkforskare, universitetslärare.
Född i Östra Emtervik,
Värmland, den 13 mars
1854. Föräldrar: kommissionslandtmätaren
Erik Adolf Noreen
– af en gammal släkt, som uppgifves
å 1500-talet inkommit till
Sverige från Flandern eller Artois
och ur hvilken ätterna Löwenhielm
och Nordenfalk utgrenats – och Emelie
Maria Elisabet Poignant.
Student i Uppsala
1871, började N. redan 1876 sin vetenskapliga
författarebana, i det han tillsammans med Eugène
Schwartz utgaf en upplaga af den äldre Västgötalagen
med normaliserad text. Filos. doktor
1877, blef han samma år docent i nordiska språk
vid Uppsala universitet. Efter att under flera år
hafva förestått professur, dels i svenska, dels i nordiska
språk vid samma universitet, blef han 1887
ordinarie innehafvare af lärostolen i sistnämnda
ämne. Hans gradualdisputation, Fryksdalsmålets
ljudlära utmärktes med filos. fakultetens
större pris och följdes 1878 af en Ordbok öfver
fryksdalsmålet. Dessa båda sistnämnda arbeten
äro de första, i hvilka ett svenskt folkmål behandlas
med tillgodogörande af den nyare språkvetenskapens
historiska och fonetiska hjälpmedel.
Till den svenska dialektforskningen lämnade N.
sedermera under årens lopp åtskilliga särdeles
värdefulla bidrag. Så behandlade han 1879 och
1881 i Svenska landsmålsföreningarnes tidskrift
Dalbymålet, dess ljud- och böjningslära äfvensom
Fårömålet, detta sistnämnda medels bearbetande
af bröderna Säves samlingar till Fårömålets
ljudlära. På uppdrag af Svenska akademien,
utgaf han 1881–83 ytterligare Dalbymålet,
jämte ordlista öfver de ålderdomligaste dialekterna
däraf. I sin profföreläsning, intagen
1880 i Upps. univers. årsskrift, sysselsatte han sig
med ett språkproblem af allmän-nordisk art, i det
densamma afhandlade Om behandlingen af lång
vokal i förbindelse med följande lång konsonant
i de östnordiska språken. Till hans författareskap
i hithörande väg äro vidare att räkna
De nordiska språkens nasalerade vokaler, i
»Arkiv för nordisk filologi», bd III, 1886, Utkast
till föreläsningar i urgermansk ljudlära
med hufvudsakligt afseende på de nordiska
språken 1888–90 och i tysk bearb. 1894 m. fl.
tidskriftsartiklar. Redan 1879 hade N. i »Nordisk
tidskrift» uppträdt på ett annat språkligt
fält, det språkfilosofiska, med uppsatsen, Något
om ord och ordklasser. Hit hörande äro äfven
artiklar sådana som Om språkriktighet, i »Nord.
tidskr.» 1885, Om tavtologi, därsammastädes 1894
m. fl. Åt den etymologiska forskningen, som
han äfven med intresse omfattat och inom hvilken
han frambragt vackra resultat, ägnade han
sig likaledes redan 1879 med uppsatsen Nordiska
etymologier, som följts af åtskilliga andra, såsom
Om orddubletter i nysvenskan, i »Språkvetensk.
sällskapets i Upsala förhandl. Sept.
1882 – Maj 1885» 1886, Folketymologier i »Sv.
landsmålen», bd 5, 1888, Svenska etymologier,
i »Skrifter, utgifna af K. Humanistiska vet.-samf.
i Upsala, V 1897». Såsom lyckad etymolog är
för öfrigt N. kanske bäst känd af den stora allmänheten.
Flera uppsatser i hithörande väg
finnas intagna i hans två samlingsband, Spridda
studier 1895 och 1903. N. har äfven skrifvit
grammatiska läroböcker: Svensk språklära I,
1881, tills, med E. Schwartz, Inledning till modersmålets
grammatik 1893, ljudlära 1895 och
prosodi 1897, utgörande grundlinjer till föreläsningarna
vid sommarkurserna, Altisländische und
altnorwegische Grammatik, Halle 1884, hvars
tredje till dubbla omfånget utvidgade upplaga
utkom fullständig 1903. Detta arbete utmärker
sig framför alla äldre i samma ämne i synnerhet
genom den fullständighet och skärpa, hvarmed
ljudläran behandlats. Det urnordiska språket
har också här för första gången fått en öfversiktlig
vetenskaplig behandling, som än rikligare
kommit det till del i den uti Pauls »Grundriss
der Altgermanischen Philologie» intagna förträffliga
Geschichte der nordischen Sprachen 1889, ny
utarbetad upplaga 1897. Fornsvenskan har vidare
blifvit föremål för en ny utförlig, vetenskaplig
skildring i andra bandet af N:s »Altschwedische
Grammatik mit Einschluss der altgotischen».
»Detta arbete ensamt skulle vara tillräckligt att för
alla tider tillförsäkra Noreen namn såsom den svenska
språkforskningens nydanare». Bland frukterna
af N:s förvånansvärdt alstringsrika författarskap
kunna vidare nämnas: Fornnordisk religion, mytologi
och teologi, i Sv. tidskr. 1892, Rättskrifningens
grunder, i Verdandis »Småskrifter» 1892, Mytiska
beståndsdelar i Ynglingatal, i »Uppsalastudier
tillägnade S. Bugge» 1892, Om språkets
musikaliska sida, i »Nord. tidskr.» 1896, Något
om våra förnamn, i »Ord och bild 1897
m. m. Han har vidare utgifvit fortsättning af
»1500- och 1600-talens visböcker», inf. i »Sv.
lit. sällsk:s skrifter, VII 1889, 94, »Altschwediches
Lesebuch mit Anmerkungen und Glossar»
1892-94, och tillsammans med E. Meyer, »Valda
stycken af svenska författare, 1526-1732» med
anmärkningar och ordlista. I »Nordisk familje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
