Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myhrberg, August Maximilian - Myrberg, Otto Ferdinand - Myrin, Clas Adolf - 1. Mytens (Mijtens), Martinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista var en till Rom, dit han blifvit inbjuden af
familjen Czartoryski. Död i Stockholm d. 31 mars
1867.
M. var en man, som deltagit i hundratals
äfventyr och faror, men han var aldrig själf benägen
att tala därom.
Ogift.
Myrberg, Otto Ferdinand, universitetslärare,
teolog. Född i Göteborg d. 26 april
1824. Föräldrar: lektorn vid därvarande gymnasium,
professor Erik Myrberg och Maria Charlotta
Blidberg.
Student vid Uppsala universitet 1841,
aflade M. teologisk dimissionsexamen 1847,
blef fil. kand. 1849, promoverades två år därefter
till fil. doktor och tog teol. kand.-examen
s. å. Förordnad 1852 till docent i teologiska
prenotioner vid nämnda högskola, befordrades
han 1860 till teologie adjunkt och kyrkoherde i
Näs’ prebendepastorat samt utnämndes, efter att
längre och kortare tider 1859–66 ha förestått olika
teologiska professurer, till professor i exegetisk
teologi och kyrkoherde i Hel. Tref. förs. 1866. För
vetenskapliga ändamål gjorde han åtskilliga gånger
resor i Tyskland, Frankrike, Schweiz, Palästina
o. s. v. M. förklarades för teol. doktor 1868. Förutom
akademiska disputationer, bland hvilka särskildt
må nämnas: Commentarius in epistolam Johanneam
primam 1859, utgaf M. från trycket: Den Ignellska
theologien i dess förhållande till bibeln och
christendomen 1862; Bidrag till en biblisk theologi
1863–68; Om aposteln Petrus och den äldsta kyrkans
falska gnosis. Äfven ett bidrag till frågan om
äktheten af Petri andra bref 1865; Pauli bref till
Romarena. Ny öfversättning med textkritiska noter
och förklarande anmärkningar jämte bihang 1871;
Frågan om ny katekes anhängiggjord inför Bibelns,
det vakna samvetets och den sunda smakens domstol. Med
särskild hänsyn till katekeskomiténs arbete 1873;
Den Hel. skrifts lära om försoningen; afhandlad
i samtalsform 1874; Betänkande med anledning af 1873
års proföfversättning af Nya testamentet 1874;
Salomos ordspråk. En lärobok i vishet för unga och
gamla. Ifrån grundtexten öfversatt 1875; De Paulinska
brefven 1880; De apostoliska brefven af Jakob,
Petrus, Judas och Johannes 1883; en öfvers. af Nya
testamentet 1890; 1:a del. af en öfvers. af »Gamla
testamentet» 1895 m. m., samt en mängd uppsatser i
»Bibelforskaren», som M. utgaf från 1884, hvarjämte
han utgaf »Vittnet» 1864–65 och 1866–69. M. tog 1892
afsked från professuren och dog d. 22 mars 1899
å Rickomberga vid Uppsala.
M., som var en man af
afgjordt frisinnadt och tolerant skaplynne, granskade
särskildt läran om försoningen och rättfärdiggörelsen
och bekämpade alla sådana lärosätt, hvilka syntes
honom förlägga försoningslärans tyngdpunkt till Kristi
lidande och död i stället för till hans genom lidandet
och döden i rättfärdighet fulländade personlighet
och dennas genomgripande inverkan på människorna. Sin
mesta tid egnade M. åt tolkning af den hel. skrift.
Gift 1869 med Maria Sofia Hermanson.
Myrin, Clas Adolf, botaniker. Född d. 24 nov. 1803
på Västgård i Västra Emterviks socken af Värmland,
där fadern var landtbrukare.
Sedan M. genomgått Karlstads trivialskola och gymnasium, blef
han student i Uppsala 1823 och 1833 promoverad
fil. magister. Dessförinnan hade han 1829 företagit
en botanisk färd till Gotland och 1831 en dylik genom
Värmland till Dal, för hvilken senare han redogjort i
Anmärkningar öfver Vermlands och Dalslands vegetation,
i Vet.-akad. Handl. 1831, en afhandling, som med
rätta ansågs för ett mästerstycke af topografisk
och växtgeografisk beskrifning. Hösten s. å., han
erhållit lagerkransen, utnämndes han till docent
i praktisk ekonomi vid Uppsala universitet och
erhöll genast förordnande att förestå professuren
i detta ämne. Sedan han följande året, 1834,
afslutat sitt förnämsta arbete Corollarium Floræ
Upsaliensis, företog han s. å. med understöd af
Vetenskapssocieteten i Uppsala en botanisk resa till
västliga Norge, öfver hvilkens hans intressanta
dagboksanteckningar blefvo efter hans död utgifna
af prof. El. Fries. Däremot gingo hans under samma
resa gjorda stora växtsamlingar förlorade utanför
Karlskrona, men tron att dessa blifvit räddade
utgjorde det ständiga ämnet för hans feberdrömmar i
den våldsamma sjukdom, som slutade hans lif d. 22
mars 1835. »Denne skarpsynte och snillrike författare»
– säger Fries – »hörde till de få, som på en gång
framträda såsom fullbildade vetenskapsmän».
1. Mytens (Mijtens), Martinus, porträttmålare. Född i
Haag 1648; son af porträttmålaren Isaac Mytens,
tillhörande en länge blomstrande och bekant
målarsläkt, af hvilken flere medlemmar gjort sig
ett namn i konsthistorien.
Om hans tidigare
öden känner man intet. Dock torde kunna antagas,
att han i konsten handledts af sin fader, och att
han för öfrigt som målare utbildade sig i den tidens
holländska skola. Redan vid midten af 1670-talet
finner man honom i Stockholm, tillsammans med en äldre
bror, Dietrich Mytens, köpman, som snart därefter,
1679, dog barnlös. M. blef inom kort mycket anlitad
som porträttör och förtjänade den uppmuntran, som
kom honom till del. Hans bilder från denna tid äro
mestadels förträffliga, ej blott genom den lugna,
djupa färgen och eleganta målningen, men ännu mer
genom den själfulla skildringen af de framställda
personerna och den rika omväxling, han i detta
hänseende förstod inlägga i sina verk. Efterhand
får hans färg en ljusare, med Ehrenstrahls mer
befryndad hållning, och hans målningssätt, ännu
lätt och angenämt, förlorar mycket af den kraft och
sanning, som utmärker hans tidigare alster. Gift och
familjefader, ägnade han sig äfven med yttre framgång
åt sin konst, hvilken skall hafva inbragt honom en
ej obetydlig förmögenhet. Denna satte honom äfven
i tillfälle att anlägga en dyrbar målningssamling,
hvilken efter hans död såldes till preussiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
