Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XIV - Erikson, Maria Charlotta - Erikson, Sven - Eriksson, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olyckligtvis var det andra människor, som behöfde
hans nyckfulla lynne för egna afsikter och som
funno sin räkning vid att hålla hans fruktan och
misstänksamhet i ständig spänning. Slutligen när
mordet på Sturarna visade att ingen var säker till
lifvet och Erik på Sveriges konungatron upphöjt
sin älskarinna, korpralsdottern Katarina, uppreste
sig hans bröder Johan och Carl, skilde honom från
tronen och läto ständerna döma honom till ständigt
fängelse. Erik hölls därefter fången på
olika ställen. Från 1574 satt han inspärrad på
Örbyhus i Uppland, utan att få se maka eller
barn och utan en vän att utgjuta sitt hjärta för.
Erik afled den 26 febr. 1577, om genom naturlig
död eller sjukdom är ej fullt afgjordt. De
psalmer, man uppgifvit att E. skrifvit under sin
fängelsetid, äro bevisligen af annan författare.
Erikson, Maria Charlotta, skådespelerska.
Född d. 11 febr. 1794 i Stockholm,
där hennes far Lambert
var traktör, men hon kallades
efter sin styffader, en hofmästare
Erikson.
Från sitt tolfte år
anställd bland eleverna vid k.
teatern, ådrog hon sig först uppmärksamhet
såsom Sally i dramen
»Hartford och Sally», samt i några sångpartier
i synnerhet som kejsarinnan Sofia i
»Herman von Unna». Hennes utveckling pågick
sedermera raskt och hon sågs med nöje, utan
att likväl kunna kallas någon skådespelerska af
första ordningen. Så fortgick det till 1834, då
hon afträdde från k. scenen med lifstidspension,
men mot förbindelse att då och då uppträda
mot särskildt honorar i sådana roller, som hon
själf tyckte för sig passande. Någon tid därefter
ingick hon ackord med föreståndaren för
Djurgårdsteatern, där hon utmärkte sig i flera
betydande roller, hvarefter hon lät öfvertala sig
att ånyo ingå vid k. scenen, 1836. Sedan hon
kommit i tillfälle att göra ett par studieresor till
Paris, framträdde hennes verkligen stora sceniska
förmåga i all sin glans. Någonting förträffligare,
än t. ex. hennes eleganta och naturliga återgifvande
af hertiginnan Marlborough i »Ett glas
vatten» torde sällan ha varit sedt på Stockholms
teatrar.
1837–41 var hon lärarinna i deklamation
för teaterns elever. Sedan hon för andra
gången tagit afsked från k. teatern 1842, uppträdde
hon emellanåt, dels med Wallinska landsortstruppen,
dels på Djurgårds- och Mindre teatern,
slutligen ånyo på k. teatern i några gästroller,
den sista 1855. Död i Düsseldorf d. 21
april 1862.
Gift 1812 med kormästaren Johan
Fredrik Wikström, från hvilken hon blef skild
1820.
Erikson, Sven, industriidkare. Född d. 29
mars 1801 på hemmanet Stämmemad
i Marks härad af Västergötland,
af fattiga föräldrar,
hvilka likväl tidigt vande sonen
vid arbetsamhet och ordning.
Modern, »mor Kerstin i Stämmemad»,
var den första i vårt
land, som väfde bomullstyg till
försäljning. Sonen, utrustad med ett redigt och
skarpt hufvud, började vid aderton års ålder
samma industri för egen räkning och på enahanda
sätt. Han gick till Göteborg och köpte så mycket
bomullsgarn han kunde bära på ryggen, vände
hem och väfde, sålde hvad han väft i Borås
eller Göteborg och köpte nytt garn för penningarna.
Omsider vidgade sig handteringen, så att
han kunde köpa sig en häst. Nu kunde han
åka i stället för att gå, köra i stället för att
bära bort bomullstyg och bomullsgarn hem. Och
så uppstod en väfnadsindustri och därmed förenadt
välstånd i en bygd, där man först med
knapp nöd kunnat lefva för dagen. Emellan
åren 1830 och 1840 var hans hemväfnadstillverkning
störst och under vissa år voro då ända till
1,500 väfverskor dagligen sysselsatta för hans
räkning. Efter ett besök i Stockholm på 1830-talet,
där E. hos en engelsk maskiningenjör bland
andra ritningar fick se sådana till ett bomullsväfveri,
uppstod hos honom tanken att anlägga
ett sådant i sin hembygd. Ett bolag bildades,
och 1835 begynte Rydboholms mekaniska bomullsväfveri
– det första i Sverige – sin verksamhet.
Genom missgynnande konjunkturer, kanske också
genom några felaktiga anordningar, var emellertid
det nya företaget nära att gå under, då E.
med ett mod, som förtjänar beundran, ensam
öfvertog hela fabriksrörelsen. Med oerhörda ansträngningar
blef han ändtligen herre öfver motgångarna,
och nu vände sig åter lyckan mot honom,
mer leende än förut. Snart var Rydboholm
icke längre nog för hans omfattande planer
och så uppstod en ny maskinväfnadsfabrik, Svaneholm,
för 300 väfstolar, och 1853 Rydals spinneri
med 16,000 spindlar, detta genom ett aktiebolag,
i hvilket han var störste delägaren samt 1854–55
Viskafors, dit Rydboholmsfabriken flyttades. Jämte
sin stora industriella verksamhet, vände han sin
håg och kraft till jordbruket, och forna öde
trakter stå nu genom hans hand förvandlade till
bördiga åkerfält. Bondsonen från Mark, som
begynte med ett par buntar bomullsgarn, lämnade
vid sin död d. 25 maj 1866 efter sig närmare
två millioner riksdaler.
Gift med Anna Johansdotter från Storegården.
Eriksson, Gustaf, läkare, boktryckare, publicist.
Född i Marstrand d. 4 aug. 1789.
Föräldrar: stadskirurgen därstädes
Adolf Eriksson och Justina
Gynter.
Student i Åbo 1805,
ägnade sig E. åt den medicinska
banan och tjänstgjorde under
fälttåget mot Norge 1808–1809
som extra underläkare vid armén.
Antagen till bataljonsläkare vid Upplands regemente
1810, återvände han samma år till Uppsala,
där han först tog den filosofiska graden
1812 och sedan undergick de teoretiska och
praktiska profven för medicinska graden 1814
och 1815 och blef medicine doktor med andra
hedersrummet 1817. Två år senare befordrad
till stadsfysikus i Norrköping, erhöll han 1824
professorstitel, men begärde och erhöll 1832 afsked
från sin innehafvande stadsläkarebefattning,
hvarefter han inköpte en egendom i stadens närhet
och ägnade sig åt vetenskapliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
