Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lille Viggs äfventyr på julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Var icke okynnig, Rapp! Stilla Snapp! Nätt, styr
dig! Lätt, håll dig i skinnet!» ropade den som satt i
släden. Sen hoppade han ur och gick fram till fönstret.
Maken till karl hade Vigg aldrig sett. Men så hade
han då ej heller sett mycket folk. Det var en liten
gubbe, just lagom för sådane hästar. Hans anlete var
fullt af rynkor, och det långa skägget liknade mossan
på stugutaket. Kläderna voro ludna från topp till tå.
I ena mungipan satt en snugga; ur den andra ringlade rök.
»God afton, trubbnos!» sade han.
Vigg tog sig om näsan och svarade: »God afton.»
»Är någon hemma?» frågade gubben.
»Du ser ju att jag är hemma.»
»Ja, det har du rätt i. Jag frågade lite dumt. Men
du har så mörkt där inne, fast det är julafton.»
»Jag får både julbrasa och julljus, när mor
kommer hem. Ett ljus med tre grenar, du.»
»Hå, mor Gertrud är icke hemkommen än, och du
är ensam och får vara ensam en god timme till. Är
du icke rädd?»
»Svensk gosse», svarade Vigg. Det hade han lärt
sig säga af mor Gertrud.
»Svensk gosse», sade gubben efter och gnuggade
sina bälgvantar och tog pipan ur mun. »Hör du, kurre,
vet du hvem jag är?»
»Nej», svarade Vigg, »men vet du hvem jag är?»
Gubben tog af sig pälsmössan, bugade och sade:
»Jag har den äran att tala med Vigg, hedes hugstore
kämpe, som nyss fått på sig sitt första pår byxor,
hjälpten, som icke det längsta skägg skrämmer. Du är Vigg
och jag är julväten. Har jag den äran att vara känd?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
