Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lille Viggs äfventyr på julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svårt att säga, huru länge Vigg suttit så, då han hörde
bjällerklang. Han sprang till fönstret och
tryckte näsan mot rutan för att se hvem det månde vara,
ty icke kom mor Gertrud med bjällror.
Himmelens alla ljus voro tända. De tindrade och
strålade. Långt borta rörde sig något svart påsnön.
Det kom närmare, närmare och starkare, starkare ljöd
bjällrornas glada klang.
Hvem är det som far där? Han håller sig ju icke
på vägen, utan kommer tvärs öfver heden! Vigg visste
väl, hvar vägen går, han som om sommaren plockat
blåbär och lingon där ute och ströfvat vida omkring —
flera hundra alnar åt alla håll från stugan. Tänk att få
åka efter sådana bjällror och köra själf! Knappt hade
Vigg önskat det, förrän åkdonet var framme och stannade
utanför fönstret.
Det var en släde, förspänd med fyra hästar, mindre
än de minsta fölungar. De hade stannat, ty den som
satt i släden höll hårdt i tömmarna, men de voro väl
icke roade af att få pusta ut, ty de fnyste, gnäggade,
skakade sina manar och sparkade upp snön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
