Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Göran Gyllenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom». Som man finner, har hans intellektuella
begåfning blifvit föremål för ganska olika omdömen,
båda helt säkert i hög grad öfverdrifna. Sanningen
torde här som vanligt vara att söka mellan de två
ytterligheterna. Hans oegennytta ansågs härjemte
mycket tvifvelaktig. Det bör dock framhållas, hurusom
under den hätska partikampen i dessa reduktionens
dagar man i allmänhet var föga skonsam mot sina
motståndare men i stället genast färdig att mot dem
utslunga de ärerörigaste tillvitelser. Det fans i
sjelfva verket intet ondt, som man ej trodde dem vara
i stånd till. Det gick ju ända derhän, att man öppet
anklagade bröderna Gyllenstierna för stämplingar ej
allenast mot konungens myndighet utan äfven mot hans
lif och detta till och med vid en tid, då de åtnjöto
dennes högsta ynnest och hade intet att vinna men
allt att förlora genom hans död. Trots sin orimlighet
hafva dessa anklagelser, ofta upprepade, äfven vunnit
tilltro och länge för efterverlden lyckats fördunkla
den store statsmannen och fosterlandsvännen Johan
Gyllenstiernas bild.
I vida mindre mån har Görans minne häraf berörts. Men
också var han en vida obetydligare politisk
personlighet. Hans bana som sådan stod helt och
hållet i beroende af broderns, och han erinrar i detta
hänseende på ett slående sätt om planeten, som kretsar
kring den strålande solen och af densamma lånar sin
glans. När Johans sol slocknat, var det äfven förbi
med Görans lysande period. Han nedsjönk åter till
den jemförelsevis obemärkta ställning, som han utan
broderns medverkan måhända aldrig kommit att lemna,
och som antagligen bäst egnade sig för hans begåfning
om också icke för hans äregirighet.
Som embetsman torde han likvisst haft sina
förtjenster, hvarjemte han synes hafva varit en man
af praktiskt förstånd och goda kunskaper. Att han på
en gång kunde uppbära så många maktpåliggande embeten
vittnar också otvetydigt om mycken verksamhetsdrift
och arbetsduglighet, på samma gång som det ock
förklarar, hvarför han såsom öfverståthållare
ej förmått lemna några varaktiga minnen af sin
förvaltningstid.
Gift sedan 1657 med Barbro Margareta Banér
efterlemnade han 3 döttrar och 2 söner. En af sönerna
blef äfven riksråd liksom ock dennes son, med hvilken
Göran Gyllenstiernas grefliga ätt utslocknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
