Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Göran Gyllenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnda års riksdag af de ofrälse stånden blifvit
väckt, hade Göran Gyllenstierna i hela dess
vidd insett den fara, som derigenom hotade såväl
honom sjelf som hela adeln. Han hade äfven lifligt
framhållit densamma för sina embetsbröder i rådet,
manande dem att genom ett frivilligt afträdande af
en del af de erhållna donationerna besvärja stormen
och rädda hvad räddas kunde. »Jag befarar», hade han
dervid yttrat, »att om edra excellenser icke visa sig
vilja något afstå, så lära ständerna göra det som
värre är och taga bort allt.» Hans profetiska ord
hade visserligen gjort intryck men dock ej kunnat
förmå det vacklande, obeslutsamma rådet att förena
sig om ett bestämdt erbjudande i sagda syfte, hvilket
måhända kunnat afvärja det mot aristokratien riktade
fruktansvärda anfallet. Trots hans varningar hade
det dyrbara ögonblicket försummats, och till följd
deraf också ett reduktionsbeslut genomdrifvits, som i
synnerhet genom det hänsynslösa sätt, hvarpå det sedan
kom att tillämpas, skulle till ruinens brant bringa
en stor del af denna nyss sä rika och mäktiga adel,
deribland äfven Göran Gyllenstierna.
Härtill bidrog dock icke ensam reduktionen. Äfven den
samtidigt beslutade räfsten rörande förmyndarnes
förvaltning hade sin andel deri. Visserligen
hade Göran hört till dem, hvilka i allmänhet
i rådet fört sparsamhetens talan, men detta
hindrade icke Stora kommissionen att »stundom
på ganska svaga skäl» i flera fall ålägga honom
ansvarsskyldighet. Medvetandet, att han tidigare
varit en af dem, som med största ifver yrkat på
såväl reduktion som förmyndareräfst, dessa nu för
honom sjelf så ödesdigra åtgärder, gjorde helt
visst icke hans börda lättare, i synnerhet som hans
många fiender ingalunda sökte dölja sin skadeglädje
öfver det i deras tanke rättvisa straff, som sålunda
drabbade honom. Han träffades så hårdt af dessa slag,
att man 1685 trodde, att han skulle nödgas göra
cession. Följande år afled han i Stockholm, 54 år
gammal, men ännu så sent som 1689 fick hans sterbhus
af reduktionskommissionen mottaga nya efterräkningar
å ansenliga belopp.
Göran Gyllenstierna synes icke hafva varit någon
sympatisk personlighet. Till det yttre skildras han
som en grofhuggare, som ohöflig och obelefvad. I
sällskap var han i allmänhet tystlåten, »för
att sålunda dölja sin dumhet», säger en samtida
tillhörande motpartiet. Af en annan beskylles han för
»macchiavellism» och att för tillfredsställande af
sin ärelystnad »vara i stånd till hvarje elakhet,
missbrukande således de härliga gåfvor naturen gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
