Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olje- och koldistrikten i Pennsylvania
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liten klubb af S. L. P. (socialistiska arbetarepartiet), hvilken förhyrt
lokal hos en svensk handlande samt äfven eger ett litet
bibliotek. Till en med. d:r Ball, som är medlem af socialistiska
arbetarepartiet, hade jag adress och aflade hos honom ett par
besök under min korta vistelse i Warren. Såväl där som i Kane
träffade jag flere bekanta som energiskt arbeta för spridande af
de socialistiska idéerna bland kamrater och landsmän.
Från Warren reste jag till koldistriktet. Detta är deladt
i två »regioner» (distrikt), antracit-regionen och central-regionen.
Då den stora kolgrufarbetarestrejken under tiden för min vistelse
koldistriktet pågick i antracitregionen, hade inga möten af
S. L. P. där arrangerats, hvarför möten endast höllos i centralregionen.
Den första plats, jag besökte, var Du Bois, en stad
med 12,000 innebyggare. Grufvorna voro belägna en à två eng.
mil från staden, således på ett rätt betydligt afstånd, hvilket
bidrog till att göra staden ren och treflig; man var icke där
besvärad af den kväfvande, obehagliga rök, som öfverallt annars
förpestar luften i Pennsylvanias kol- och industridistrikt. Någon
särskild socialistisk skandinavisk klubb fans ej i Du Bois, i det de
skandinaviska arbetarne direkt slutit sig till det socialistiska
arbetarepartiets sektioner.
Från Du Bois reste jag till Anita, ett stort gruffält, som
ligger en timmes färd med spårvagn från Punxsutawney. –
Hvilket förskräckligt namn, käre läsare! Landskapet, som jag
reste genom från Du Bois till Anita, var allt annat än vackert.
Ju mera man närmade sig Anita, desto tröstlösare och mera afskräckande
blef det; skogseldar hade härjat stora sträckor, där
icke »baggbölarne», en kapitalisttyp som ej heller är sällsynt i
Amerika, ännu hunnit sköfla skogen. Här stodo utan löf och
kronor tusen sinom tusen halfbrända stammar af jätteträd, som,
innan elden härjande drog fram, utgjort skogarnes ståtliga prydnad.
Så den olidliga röken från gruffälten och den oräkneliga
mängd af koksförbränningsugnar, vi passerade förbi under resan!
Som en tjock, gröngrå, ogenomtränglig dimma vältrade sig röken
ut öfver nejden, uppblandad med de kväfvande svafvelångorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
