Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Den underbara kistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äger hvar och en sin andel af en boningslägenhet.
Kanske att vi icke göra honom någon tjänst med att
sätta urverket i gång.»
»Det måste likväl försökas,» förklarade Oxygen. »Det
är en konst som knapt uppfans, förr än hon åter
gick förlorad. Troligtvis förliste den tyske doktorn
på samma gång som den här kroppen, men han var icke
mumifierad och kunde aldrig mer använda sin uppfinning
eller lära den åt någon.»
Man började arbetet med att väcka den sofvande. Länge
tycktes alla ansträngningar vara utan verkan. Det
gamla tyska förfaringssättet användes med
utomordentlig noggrannhet, men den mumifierade gaf
icke ringaste tecken till lif.
»Förspild möda!» sade Oxygens medarbetare. »Natten
är redan förliden, och vi måste nu återvända till
tunneln.»
»Det är rätt,» förklarade Oxygen. »Jag kommer strax
efter, men jag vill ännu ej öfvergifva den gamle
kamrern.»
Solen hade redan hunnit långt på sin dagsvandring, då
den af trötthet insomnade Hemisfärion väcktes af ropet:
»Garçon! kaffe!»
Hemisfärion spratt upp och såg den till lifvet
återkallade adertonhundratals-mannen sitta upprätt
i kistan och gnugga ögonen under oupphörliga rop
på »garçon» och »kaffe». Oxygen stod bredvid honom,
och sökte lugna honom, men det syntes, att den förre
icke förstod hvad den åter uppväckte önskade.
»Kaffe!» utropade den gamle Hemisfärion som helt
hastigt kände sig vaken och glad öfver att arbetet
lyckats. »Det lär vi väl icke kunna skaffa er. Kaffebönor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
