Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Den underbara kistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansåg sig, så slutade skriften, böra i kistan
innesluta alla dessa upplysningar, på det, om hon
skulle stjälas från honom eller på annat sätt råka på
villovägar, man måtte kunna finna anvisning på ägaren
eller åtminstone väcka den mumifierade till lif och
kanske äfven föra de viktiga ordensangelägenheterna
till ett lyckligt slut.
Hemisfärion och Oxygen sågo på hvar andra och skakade
sina hufvud med ett misstroget utseende.
»Hvar är Kvist?» utropade de därpå med en mun.
De angrepo locket med stor ifver, och efter en stunds
träget, med mycken varsamhet utfördt arbete lyckades
de öppna äfven den inre kistan.
Försigtigt inpackad i bomull, låg där en äldre man i
adertonhundratalets drägt. Han såg fullkomligt frisk
ut, liksom hade han nyss insomnat, och likväl hade han
legat fem hundra år i den ställningen och sannolikt
under nästan hela den tiden på Östersjöns botten.
De omkring stående sågo något häpna ut, men Oxygen
lutade sig öfver kistan och tog den mumifierade i
noggrant skärskådande.
»Utmärkt väl bibehållen!» sade han med ett uttryck
af djup beundran.
»Jo, jo, de gamla voro dock icke så dumma som vi
gärna vilja tro,» inföll Hemisfärion. »Se, hela den
lekamliga sammansättningen är oförändrad. Hvarje
nerv, hvarje litet kärl är bibehållet, alldeles som
i den här kroppens lifstid. Det är blott den organiska
rörelsen som fattas. Det är ett urverk som stannade för
fem hundra år sedan och som sedan dess ej dragits upp.
Den här hedersmannen ville, att hans organism skulle
sättas i gång, när hushyrorna åter började stiga, men
han har försofvit sig. Nu hyr ingen menniska mer, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
