Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Naturpoesi och stärkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom framstående vetenskapsmäns arbeten hade man
kommit så långt, att ofantliga uträkningar, hvilka
fordom skulle hafva upptagit en persons hela lif,
nu kunde, tack vare integrationsmaskinen, utföras på
få timmar och utan någon tankeansträngning. Man
fortsatte samtalet under det man höll
integrationsmaskinen i verksamhet, och denna
maskin gjorde icke på långt när så mycket buller som
forntidens symaskiner. Då och då kastades en blick på
maskinen, man betraktade siffrorna och de geometriska
figurerna, gjorde själf en kort uträkning i hufvudet,
och så återvände man med sin uppmärksamhet till
föremålet för samtalet, ungefär som fordom sedan man
räknat ut styngen på tapisseriarbetet eller maskorna
i strumpstickningen.
Midt under samspråket och det matematiska handarbetet
inträdde Oxygen. Han hade, utan att gifva sig tid till
fullkomnandet af viljetvingaren och innan han ännu
kunnat skaffa sig tillräcklig mängd diafot, lemnat
Köbenhavn för att i Stockholm uppsöka Aromasia. Tant
Vera mottog honom med sin vanliga vänlighet, men
Oxygen hade icke ögon för andra än Aromasia hvilken
också räckte honom handen, men icke tycktes vilja
lemna honom tillfälle till något förtroligare samtal.
Vid Oxygens inträde i sällskapet bleknade Apollonides
och visade en häftig sinnesrörelse, men blandade
sig likväl snart i det samtal som Oxygen börjat med
Aromasia och några af tant Veras öfriga gäster,
och alt hvad Oxygen yttrade motsades af skalden
eller nytjades af denne till föremål för spefulla
anmärkningar. Det dröjde likväl icke länge förr än
dessa vapen vändes mot angriparen själf, och snart
var det Oxygen som hade alla skrattarne på sin sida,
åt minstone alla andra än Vera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
