Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En tämligen oansenlig ört, som varken till örtstånd eller blommor äger fprmens eller färgens skönhet. Den växer på åkrar och trådor, i både Sverige och Finland upp till lappmarkerna, samt i s. Norge. I olikhet med de flesta av denna familj är den enårig, men gror stundom på hösten (vinterannuell). Blomningen sker under försommaren. - Släktet liknar närmast Anchusa (nr 83) till blommans form, fig. 3, men rörets öppning är ej tillsluten av fjäll, utan blott försedd med fem knottriga veck. Brämet är vitt, men kronröret invändigt blåviolett. Roten, fig. 1, har i sitt ytterlager ett färgämne, som i herbarier gör papperet rödviolett där det länge legat i beröring med roten. Växtens inhemska namn härleder sig därav, att man förr under mera okonstlade förhållanden begagnade den färska roten till smink, vilket åtminstone brukats i Norrland och där iakttogs av Linné under hans lappska resa. Skäktets vetenskapliga namn betuder "stenfrö", emedan delfrukterna äro utomordentligt hårda. Hos L. arvense äro de bruna och ojämna, fig. 4, hos den mera sällsynta L. officinale L. släta och porslinsvita, fig. 5, med inlagring av både kolsyrad kalk och kiselsyra i fruktväggen. Den senare arten har därav fått det ganska träffande namet Pärlört . Båda arternas blad lmna tesurrogat.
Tavl. 84. Fig. 1 roten och stjälkens bas, 2 växtens topp, 3 blomma (4/1), 4 en delfrukt (5/1), 5 delfrukt av Lithospermum officinale L. (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
