Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Den rad av små växtfamiljer, vari vi nu befinna oss (de flesta representerade i vår flora av blott 1 släkte och 1 art, nr 236-249), är det svårt att ordna på ett naturligt sätt, ty skillnaden i blomdelarnas tal- och ställningsförhållanden är skarp och tvär, och även det yttre utseendet hos dessa växter är mycket skiljaktigt. Hos Thymnelæaceæ är sålunda hyllet en färgad kalk och sambladigt med långt rör. Ståndarna äro av kalkflikarnas duubbla antal och fästade på rörets insida, liksom hos sympetalernas blomkrona. Fruktämnet är 1-rummigt och 1-fröigt och likaså frukten, som blir ett normalt stenbär med saftigt kött.
Daphne-släktet är i sydligare länder tämligen artrikt och innegattar små träd och buskar med täcka blommor och lansettlika blad, som stundom likna lagerns, varför Linné gav detta släkte den mytologiska Daphnes, den till Apollos lagerträd förvandlade jungfruns namn. Den nordiska arten har hos oss stor utbredning, ehuru den ej är allmän; den växer i lundar och på skogsängar och går i både Sverige, Norge och Finland norr om polcirkeln smat upp till 1,000 m:s höjd, t. ex. på Dovre. I s.-v. Norge är den dock mycket sällsunt eller saknas, och är ej funnen på Gottland. Dess fordringar i klimatiskt hänseende äro små, om man får döma därav, att blomningen inträffar så tidigt på våren som möjligt, i mellersta Sverige redan i april och ofta före snöns fullständiga bortgång. Blommorna komma före bladen, äro bioligiskt av samma typ som syrenernas och hava angenäm narcissdoft.
Barken av tibastbusken (som även kallas tisbast, tirsbast, tysved o. s. v.) är mycket giftig och var förr obligatorisk på apoteken. Denna drog ("Cortex Mezerei") insamlades tidigt på våren och nyttjades utvärtes som dragmedel p huden, mot körtelsvillnader m. m. Även frukterna äro giftiga, men sällan torde de förtäras av vare sig djur eller människor, ty en enda tibastfrukt är tillräcklig att förorsaka en brännande torrhet och plåga i mun och hals. Man påstår, att namnet "källarhalsbär", som stundom brukas för denna växt, skall vara en skämtsam anspelning på den törst, varav den blir anfäktad, som låter narra sig att smaka på en av dessa förrädiskt aptitliga frukter. -- Med de färska grenarna färgas ylle gult eller gulbrunt.
Tavl. 242. Fig. 1 gren med blommor och späda blad, 2 blomma med uppfläckt kalk (3/1), 3 pistill (8/1), 4 gren med fullväxna blad och mogna stenbär.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
