- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Reference, Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Smörblomma Förra Nästa Index Innehållsförteckning

159. Smörblomma, Ranunculus acris L.

N. Smörblomst. F. Niitty-leinikkö ("ängs-l.").

Ranunkulaceerna, smörblommornas och sippornas familj (nr 159-179), kunna betraktas som ett typiskt uttryck för Choripetalæ eller frikronbladiga dikotyledoner: de hava ej blott fria (och därjämte snart avfallande) kronblad, utan även fria foderblad (eller också i stället för bådadera en kalk av fria blad) och dessutom i varje blomma ett större antal ståndare och pistiller, som alla äro inbördes fria, tavl. 159, fig. 3, och alla fästade omedelbart på den smala, cylindriska eller kägelformiga blomaxeln (blommans stamdel). I Linnés sexualsystem tillhöra de flesta ranunkulaceerna klassen Polyandria, som igenkännes på "mer än 12 ståndare, fästade på en ej utbredd blomaxel".

Släktet Ranunculus (nr 159-166) har ett blomhylle med tydlig skillnad mellan foder- och kronblad, och på kronbladens översida finnes nära basen en honungsgrop (nectarium), som än täckes av ett litet fjäll (tavl. 159, fig. 4), än åter är obetäckt (tavl. 166, fig. 5). De flesta artena äro gulblommiga, och dessa skiljas lätt från andra gula blommor därpå, att kronbladens översida är bland, som om den vore fernissad ("smörblommor"). Varje blomma utbildar en frukt av en talrik samling spiralställda, inbördes fria nötter, "småfrukter" eller "karpeller", fig. 5.

Ranunculus acris är mycket allmän på ängar, i lundar o. s. v. genomhela norden och på fjällen ända till snögränsens närhet. Som dess artmärken till skillnad från de närmaste samartena må framhållas de likformigt handdelade eller nästan fingrade rosettbladen, fig. 1, och de släta (d. v. s. ej refflade) blomskaften.

Sitt latinska artnamn (acer, acris) har denna smörblomma fått av den skarpa, brännande smaken hos den levande växten, särskilt småfrukterna. Ätes något av denna ört, kan den verka giftigt, och den undvikes skickligt av boskap och hästar, ehuru den är en av betesmarkernas allmännaste örter. Som torr och inblandad i höet är den utan skärpa och brukbar till foder. Många namn har folkspråket givit denna allmänna växt, t. ex. "solöga", "solmöja", "gullskål", "majblomster" m. fl. Namnet "smörblomma", som tillhör ranunklarna med största skäl, ser man stundom tillagt maskrosen (Taraxacum, nr 36).

Tavl. 159. Fig. 1 jordstam, rosettblad och stjälkar, 2 växtens övre del, 3 blomma i längdsnitt (5/1), 4 kronbladets bas (10/1), 5 blomskaft med mognande småfruktsamling, 6 småfrukt eller karpell (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:02:42 1997 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordflor/159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free