Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Kiangri - Kianto ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kastamuni. 167,510 inv. (1912), hvaraf 165,407 turkar,
1,143 greker och 960 armenier.
Kianto [ki′antå], Ilmari. Se Finlands
litteratur. Suppl., sp. 843.
*Kiau-tschóu med Tsing-tau fråntogs under
Världskriget Tyskland genom japansk eröfring 7
nov. 1914 och har af Japan 10 dec. 1922
(järnvägen Tsing-tau—Tsi-nan-fu 1 jan. 1923) på vissa
villkor återlämnats till Kina samt ingår nu i kinesiska
provinsen Schan-tung. — Tysk företagsamhet hade
på kort tid omskapat den förut okända lilla kinesiska
orten Tsing-tau till en för storhandel lämpad
hamnstad med den — frånsedt det af ryssarna anlagda,
1905 till Japan afträdda Dalnij på
Kwan-tung-halfön — enda modernt utrustade, isfria
djuphamnen vid Gula hafvet. Öfver Tsi-nan-fu har
Tsing-tau järnvägsförbindelse med Tien-tsin, Peking,
Nanking, Schang-hai o. s. v. Då gods i Tsing-tau kan
lastas direkt ur järnvägsvagn i oceanångare eller
tvärtom, hyste tyskarna förhoppningar om att till
Tsing-tau kunna draga mycken handel från
Tien-tsin och Schang-hai. Införseln till Tsing-tau hade
1912 ett värde af 121,2 mill. mark, utförselns värde
var 79,6 mill. mark. Staden hade 1914 en
befolkning af 34,000 inv. och 3,125 man tyska
skyddstrupper; hela skyddsområdets befolkning 1913 var
omkr. 190,000 inv., hvaraf omkr. 187,000 kineser.
Kolgrufveindustrien lofvade gynnsam utveckling, och
1914 skulle bearbetandet af traktens
järnmalmsfyndigheter börja.
I sitt ultimatum till Tyskland 15 aug. 1914
fordrade Japan bl. a., att K. skulle öfverlämnas till
Japan. Då svar ej erhölls inom utsatt tid (23 aug.),
förklarade Japan Tyskland krig; några mindre öar
utanför K. besattes af japanerna 27 aug., och
Tsing-taus hamn förklarades i blockad. Om
Tsing-taus (och hela K:s) eröfring af en japansk
här om 23,000 man under generallöjtnant Kamio
med stöd af en engelsk mindre truppstyrka, 1,500
man under brigadgeneral Barnardiston, efter 10
veckors belägring, se Världskriget, sp. 250.
Den tyske guvernören, A. Meyer-Waldeck,
försvarade sig energiskt, men öfvermakten var för
stor, och sedan de belägrande genom en veckas
bombardemang (31 okt.—6 nov.) från den staden
behärskande Prinz-Heinrichhöjden förvandlat de tyska
försvarsverken på landsidan till grushögar och 7
nov. stormade den inre befästningslinjen, hissade
tyskarna den hvita flaggan. Formligt
kapitulationsaftal ingicks 10 nov., då Meyer-Waldeck med 201
officerare och 3,841 man öfverlämnade sig åt
japanerna. K. ställdes nu under japansk förvaltning,
och i Versaillesfreden (28 juni 1919) öfverflyttades
Tysklands rättigheter i K. på Japan, trots ihärdiga
protester från Kinas sida. Om den uppgörelse, som
på Washingtonkonferensen (nov. 1921—febr. 1922)
träffades om K:s återlämnande till Kina se Kina.
Suppl., sp. 1014. Jfr W. Schrameier, ”Kiautschou,
Seine entwicklung und bedeutung” (1915).
H. W—k. L. W:son M.
Kiberg, Ytre och Indre K., två nära
hvarandra belägna fiskelägen, ö. om Vadsö, Finnmark
fylke. 470 inv. (1920). Transjuderier. Besökas
under finnmarksfisket af 600—700 fiskare.
K. G. G.
Kiby, hamnplats. Se Nordvaranger.
Ki’ckxia Dum., Elatinoides Wettst., bot.,
ett släkte af nedliggande enåriga örter eller mera
sällan halfbuskar, hörande till fam.
Scrophulariaceæ, underfam. Antirrhinoideæ, med 23 arter i
Europa och Afrika. Från Linaria skiljes K. genom
sina i bladvinklarna sittande blommor och genom
sin lockkapsel. K. Elatine (Linaria Elatine)
förekommer sällsynt på åkrar i Skåne och på Gotland;
dess blad äro spjutlika, blomkronan är gul med
violett öfverläpp. — Om ett annat växtsläkte
Kickxia se Funtumia.
Gr. L—m.
*Kidd, B., dog 3 okt. 1916 i London.
*Kidde. 1. Harald H. S. K. dog 23 nov.
1918 i Köpenhamn. Han utgaf De salige (1910),
roman, Helten (1912), en skildring af pietismen
med scenen förlagd till Anholt, den stort anlagda
romanen Jernet (I, 1918), en bok om Värmland
under ett århundrade, och Vandringer (1920). —
2. Astrid Margareta
Ehrencron-K., den föregåendes hustru, författarinna, född
Müller, f. 4 jan. 1874 i Köpenhamn, gift 1907.
Hon gjorde sig känd genom flera samlingar
Eventyr (1901 ff.) och har sedan skrifvit många
romaner och noveller, bl. a. Lille fru Elsebeth
(1904), De stille stuer (1906), Fru Hildes hjem
(1907), Forældrene (1909), Martin Willéns
underlige hændelser (1911), Alle sjæles nat (1912), En
vagabonds roman (1915), Pastor Medin (1916),
Skriveren fra Filipstad (1917), Over sukkenes bro (1919),
Staffan Hellbergs arv (1920); flera ha till skådeplats
Värmland, och fru K:s alstring är starkt påverkad
af Selma Lagerlöf och Harald Kidde.
2. P. E—t.
*Kiderlen-Wächter, A. von, dog 30 dec. 1912
i Stuttgart. Hans utrikesministertid
kännetecknades framför allt af Tysklands plötsliga aktion i
Marokkofrågan ("Panthersprånget till Agadir" 1
juli 1911) och de långvariga förhandlingar med
Frankrike, hvilka omsider utmynnade i
öfverenskommelsen 4 nov. s. å. om tyskt medgifvande åt
Frankrike att upprätta ett protektorat öfver
Marokko mot en för Tyskland fördelaktig
gränsreglering mellan Kamerun och Franska Kongo (se
vidare därom Marokko, sp. 1038). K:s
demonstrativa framstöt vållade några dagars
öfverhängande fara för ett europeiskt krig och uppenbarade
i samband därmed den styrka, hvarmed den
brittiska politiken vid konflikter af detta slag kunde
väntas stödja Frankrike; uppgörelsen i nov. 1911
kräfde i själfva verket betydelsefullare
uppoffringar af Tyskland än af Frankrike och
kvarlämnade dessutom å flera håll en misstrogen och
irriterad stämning, som i sin mån bidrog att bereda
mark för Världskriget.
V. S—g.
*Kides. Socknens finska namn är Kitee.
Kidgarfning. Se Läder, sp. 171.
Kidston [ki′dstən], Robert, skotsk
paleobotanist, f. i Bishopton, grefsk. Renfrew, är bosatt i
Stirling som privatman och har egnat sig särskildt åt
stenkolstidens fossila växter. En stor del af hans
arbeten är af floristisk-stratigrafisk natur och
behandlar växtfossilen inom olika brittiska stenkolsfält,
t. ex. On the fossil flora of the Staffordshire coal
fields. Han har äfven författat ett större verk öfver
Belgiens stenkolsflora (Les végétaux houillers
recueillis dans le Hainaut Belge) och (jämte W.
Jongmans) en monografi öfver Väst-Europas
Calamites. Sedan 1923 utger han för Storbritanniens
Geologiska undersöknings räkning Fossil plants of the
carboniferous rocks of Great Britain (afsedd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
