Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Xantom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Xerosviken-Xiphosoma
514
väf nåd (se H u d v ä f n a d), eller genom suckulens
i allmänhet (se S u c k u l e n t e r). Förekomst af
slem i cellerna är äfven utmärkande för många
xerofyter. öknarnas xerofyter äro ofta skyddade
mot växtätande djur genom tornar. G. L-m.
Xerosviken, vik i nordöstliga delen af Egeiska
hafvet, skjuter i nordöstlig riktning in mellan
Tracien och Gallipoli-halfön. X. är vid mynningen
30 km. bred; de största djupen smyga sig utmed
sydöstra stranden. Under forntiden kallades X.
Sinus Melas. A. N-d.
Xerotin (af grek. xero’s, torr), tekn., flytande
sickativ (se d. o.), som man använder vid bered-
ning af oljefärg för att påskynda färgens "tork-
ning". Till sickativ användas numera utom man-
ganborat oftast bly- och mangansalter af de van-
liga högre fettsyrorna (stearin-, palmitin- och olje-
syra), linoljesyra och framför allt af kolofonium-
hartssyror. Äfven motsvarande koboltsalter ha visat
sig ega särdeles kraftig verkan. Sickativen fram-
ställas dels på torra vägen genom sammansmält-
ning af syrorna (eller deras glycerider) med bly-
och manganoxider, dels på våta vägen genom
fällning af syrornas i vatten lösta natriumsalter med
lösningar af bly- och mangansalter. Man skiljer
därför i handeln mellan smälta och fällda
sickativ. De senare äro de bästa, men ungefär
dubbelt så dyra i tillverkning. - Godt xerotin
får ej vara för mörkt i färgen och bör vid bland-
ning med linolja ej ge någon fällning eller grum-
ling samt bör förkorta oljans torkningstid till högst
12, helst blott 8 timmar. K. A. V-g.
Xerxes (fnpers. Ksjharsja), namn på fornpersi-
ska konungar. 1. X. I, son till Dareios I med
Kyros’ dotter Atossa, lyckades genom sin moders
intriger vid sin faders död, 485 f. Kr., bestiga
tronen med förbigående af Dareios’ äldre söner
med en annan gemål, hvilka voro födda före faderns
regeringstillträde. Efter att ha kufvat det affälliga
Egypten upptog X. sin faders krigsplaner mot
Grekland. Kriget skulle denna gång utkämpas bå-
de till lands och sjöss, och efter tre års förbere-
delser uppbröt X. 480 f. Kr. med en väldig härs-
makt, hvars styrka uppges olika, men i alla hän-
delser torde böra beräknas till mer än l mill. kri-
gare. Sedan nederlagen vid Salamis (480), Pla-
taiai (479) och Mykale (s. å.) i grund krossat de
förhoppningar, som fästes vid denna stolta härsmakt
(se Grekland, sp. 240), synes X. ha ned-
sjunkit i liknöjdhet och utsväfningar. Han mörda-
des 465 f. Kr. af sin gunstling Artabanos. Sanno-
likt är det samme X., som i bibeln (Esters bok) om-
talas under namnet Ahasverus (hebr. Achasch-
verosch). - 2. X. II, den förres sonson, son till
Artaxerxes I Makrocheir (Långhand), efterträdde
sin fader 424 f. Kr., men blef efter halfannan må-
nads regering mördad af sin halfbroder Sog-
dianus. 1-2. A. M. A.
Xifilmos. 1. Joh annes X. d. ä., den mest
betydande af Konstantinopels patriarker under
1000-talet, f. omkr. 1010, d. 2 aug. 1075, var från
början jurist och dekanus i den juridiska fakulte-
ten vid Konstantinopels återuppståndna akademi.
På grund af nedriga personliga anfall drog han
sig, liksom något senare hans vän Michael Psellos
(se denne) tillbaka till klostret på det bitynska
Olympos, men kallades 1064 till ekumenisk patri-
Tryckt den 21/i 22
ark. X. utöfvade en betydande reformatorisk verk-
samhet på kyrkolagens och kyrkotuktens områden.
Hans homilier voro vida berömda. Äfven juridiska
skrifter vittnade om hans mångsidiga begåfning.
Hvad som finns kvar af hans skrifter är upptaget i
Migne, "Patrologia græca", bd 120. - 2. X.
d. y., den föregåendes brorson, krönikeskrifvare
från Trapezus, lefde i andra hälften af 1000-
talet som munk i Konstantinopel. På uppma-
ning af kejsar Mikael Parapeinakes (se denne)
gjorde han ett utdrag, stundom med tillsatser ur
historieskrivaren Dio Cassius (se D i o 2). Detta
företag var af största nytta, då Dios omfångsrika
verk redan då började försvinna ur bokmark-
naden. X. kunde sålunda ej komma öfver något
exemplar, som innehöll mera än böckerna 36-80.
Hans "utdrag" finnes i de nyare uppl. af Dio
Cassius. 1-2. J- C.
Ximenes [chime’nes], kardinal. Se Jiménez
de Cisneros.
Ximenez [chime½eth], äldre form för Jimé-
nez (se d. o.).
Ximénèz [gsimenärs], Augustin Louis
Marie de, markis, fransk vitterlekare af spansk
härstamning, f.. 1726 i Paris, d. 1817, tjänade i
unga år vid armén, men öfvergick 1746 till skrift-
ställarbanan och kom i vänskapsförhållande till Yol-
taire. X. var anhängare af franska revolutionen.
Han hade större litterär ärelystnad än förmåga,
men rönte emellertid framgång med sitt drama Don
Carlos (1759), Lettres portugaises en vers libres
(s. å.) och afh. Sur Vinfluence de Boileau sur
Vesprit de son siècle (1787). Hans samlade arbe-
ten utkommo 1772. Ett urval af X:s poetiska skrif-
ter utgafs 1806.
Ximenia, bot. Se Olacaceæ.
Xingu [chirngo], biflod fr. h. till Amasonfloden,
upprinner vid omkr. 14° s. br. i östra delen af
brasilianska prov. Måtto grosso med ett flertal kall-
armar, som vid omkr. 12° s. br. förenas, hvarefter
floden i hufvudsakligen nordlig riktning genom-
flyter brasilianska platån och faller ut i Amason-
floden, just där dess æstuarium vidtar. Längd
omkr. 2,100 km.; flodområde omkr. 400,000 kvkm.
Från 10° till 3° s. br. bildar X. en rad af ka-
tarakter, som af K. von den Steinen jämföras med
Trollhättefallen. Endast en ringa sträcka, omkr.
120 km., från mynningen upp till orten Souzel,
kan därför befaras. Steinen har gjort sig mest för-
tjänt om utforskandet af floden (1884, 1887-88);
senare har den besökts af bl. a. Coudreau (1896)
och Schmidt (1901-02). A. N-d.
Xi’phias, zooL Se Svärdfisksläktet.
Xi’phodon, paleont., ett i äldre paleontologiska
hand- och läroböcker mycket uppmärksammadt,
till de selenodonta (se d. o.) partåiga hofdjuren
hörande släkte, som lefde i Europa under eocen-
tiden. X. eger en rätt ursprunglig kroppsbyggnad;
sålunda äro tandraderna fullständiga (44 tänder)
samt utan luckor och mellanhands- och mellan-
fotsbenen skilda. L-e.
Xiphosoma, zooL, ett släkte hörande till fam.
Peropoda och ordn. ormar inom kräldjurens
klass. Hithörande ormar likna boaormarna däri-
genom, att de sakna tänder i mellankäken och
liksom dessa ha en gripsvans. Hufvud och kropp
äro beklädda med släta fjäll; läpparnas fjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
