Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Xantom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Xeranthemum-Xerofyter
512
mans med ortit och gadolinit vid Yttcrby i Sverige
och Hiterö i Norge samt i Amerika. Ant. S j.*
Xeranthemum L., bot., örtsläkte af fam. Com-
positæ, nära släkt med Carlina. De inre holk-
fjällen äro kronbladlika, ljusröda eller hvita. De
6 arterna växa i Medelhafsområdet och syd-
liga Europa. X. annuum, pappersblomma,
är en i trädgårdarna i flera former ofta odlad
eternell. G. L-m.
Xeres [cherès], den äldre namnformen för
Jeres [med samma uttal], eng. sherry [jerri],
namn på hvita spanska viner (se Spanska
viner och Vin). De skördade drufvorna få
kortare tid ligga i luften eller delvis intorka i
solen samt beströs med gips. Krossningen sker
fortfarande ofta med fötterna. Str*ax efter jäs-
ningen och äfven senare tillsättas större eller
mindre mängder vinsprit. Yinet lagras icke i
källare, utan i stora stenbyggnader (bodegas) ofvan
jord. Efter några år antar det bärnstensfärg, fin
bouquet och kryddartad smak. När en kvantitet
tappas från faten, fyllas dessa genast med yngre
vin af samma sorter. Yanligen exporteras vinet
först efter 4-5 års lagring. Sherrysorterna indelas
på hemorten i 2 klasser: amontillado (inom
hvilken man har rangordningen fino och oloroso)
samt manzanilla, hvilken sistnämnda inne-
fattar lättare och torrare sorter, som växa invid
kusten. För frambringande af de på världsmark-
naden gängse varieteterna med olika mildhet och
färg tillsättes vino dulce, beredt af öfvermogna
drufvor jämte inkokad must. Med den engelska
tilläggsbeteckningen golden betecknas de mera
sötaktiga sherrysorterna (vanligen yngre), med
påle [péYl] de torra. I medeltal innehåller sherry
omkr. 20 volymproc. alkohol.
Xeres de la Frontera [cherès]. Se Jeres de
la Frontera.
Xerode^ma (af grek. xerofs, torr, och defrma,
hud), Xerodermi, Pergamenthud, med.,
ett sjukligt tillstånd hos huden, beroende på med-
födda anlag och yttrande sig i en abnorm torrhet
och ringa fjällning. De lindrigaste formerna af
ichthyosis (se d. o.) benämnas ofta xerodermi. X.
pigmentösum är en först af Kaposi 1870 beskrifven,
mycket sällsynt kongenital och ofta hos flera med-
lemmar af samma familj förekommande sjukdom,
som beror på en äfven experimentellt påvisad öfver-
känslighet mot ljuset. För dess uppkomst synes
blodsförvantskap hos föräldrarna spela en roll. Sjuk-
domen framträder under loppet af de första barna-
åren på våren eller sommaren, då barnen för första
gången utsättas för de kemiskt verksamma strålarna
i solljuset, och angriper de blottade kroppsdelarna,
ansikte, hals, händer och armar. Till en början
uppstå rodnad och pigmenterade fläckar, småning-
om blir huden torr, skroflig, fjällande, liksom skrum-
pen med spridda, hvita ärr och en mängd fina blod-
utådringar, som allt ger ett egendomligt, karak-
teristiskt utseende. I en senare period, som kan
inträffa redan i 7-10 års åldern, men som också
kan dröja till långt senare, uppstå på denna för-
ändrade hud vårtliknande upphöjningar och kraft-
tumörer. De angripna dö vanligen i tidig ålder
(vid 10 à 12 år), men kunna i lindrigare fall lefva
betydligt längre. De få personer med denna sjuk-
dom, som ha iakttagits i Sverige, ha alla uppnått
mogen ålder. Behandlingen består framför allt i
att förstöra de elakartade tumörerna och i försök
att skydda huden mot de kemiska ljusstrålarna.
Påfallande likhet med X. pigmentösum ha de hud-
förändringar, som uppstå efter förlängd och ofta
förnyad beröring med röntgenstrålar. L- Mbg.
Xerofagi (grek. xerojagi’a, af xerofs, torr, och
jag el’n, äta), de förste kristnes bruk att under f aste-
tiderna äta endast bröd och torr frukt; uteslutande
bruk af torra födoämnen, ett slags "diète sèche",
törstkur (se Diet, sp. 371).
Xerofila växter (af grek. xero’s, torr, och fi’los,
vän), bot. Se Xerofyter.
XerofVrm (af grek. xerors, torr), Tribromphe-
nolas bismuticus, farm. med., ett blekgult, tungt,
nästan lukt- och smaklöst pulver (se V i s m u t) af
sammansättningen (C6 H? Br3 0)2 Bi(OH) + Bi2 03,
används mest som ett ogiftigt ersättningsmedel för
jodoform att strö i sår såsom torkande och läknin-
gen befordrande preparat. C. G. S.
Xeroftalmi (grek. xerofthalmifa, "torrögdhet",
af xero’s, torr, och ofthalmofs, öga) 1. Xerös,
Xerosis conjunctivo, med., en sjuklig förändring,
som utbildar sig under långvariga inflammations-
tillstånd i ögats bindehinna (conjunctiva). För-
ändringen består i atrofi och ärrskrumpning af
väfnaden. Tårkörtelns utförsgångar förstöras, och
till följd däraf upphör tårflödet. Hornhinnan blir
ogenomskinlig; ögats känslighet för vidröring äfven-
som ögonlockens rörlighet minskas. I de mera fram-
skridna stadierna är tillståndet obotligt. J- E. J-n.
XeröS, med. Se Xeroftalmi.
Xerofyter (af grek. xero’s, torr, och jytofn,
växt) 1. Xerofila växter (af grek. fi’los,
vän), bot., växter, som föredraga torra lokaler och
äro försedda med skyddsinrättningar mot fara för
för stark transpiration (se d. o.). Xerofyterna
förekomma därför mest utpräglade på lokaler, där
vattentillgången är liten och luften torr, såsom i
sandöknar, på klippor och trädstammar (se E p i-
fyter), eller där vattenupptagning är försvårad,
såsom på saltrik mark (se H a l o f y t e r). Genom
sin byggnad ("xerofil byggnad") äro xerofyterna
skyddade mot för stor vattenförlust. Hos xerofila
gräs är det ett vanligt förhållande, att bladen rulla
ihop sig vid för stark torka (se Transpira-
tion, sp. 593) och liknande rörelser af vissa
ormbunkar (se Selaginella) och mossor. En
förminskning af bladytan är utmärkande för ett
stort antal xerofyter; bladen få form af barr, ljung-
blad (ofta med inrullade kanter), fjäll eller borst.
En ännu längre gående reduktion af den transpi-
rerande ytan iakttages hos de bladlösa xerofyter,
där stammen öfvertagit bladens funktioner; mest
bekant är detta förhållande hos kaktusväxterna (se
Cactaceæ), de kaktuslika euforbiorna (se E u-
p hor bi a), Stapelia (se d. o.) m. fl. Genom
kraftig hårbildning värna sig många af Medelhàfs-
områdets och stäppernas xerofyter mot för stark
transpiration. I anatomiskt afseende utmärkas
xerofyterna ofta genom en tjock kutikula, genom
af söndring af vax, salter eller harts, som bilda ett
öfverdrag öfver de transpirerande organen (jfr
Hudväfnad), genom förminskning till antalet
eller nedsänkning af klyföppningarna, genom för-
minskning af intercellularrummen och genom an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
