Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsala universitet - Historia - Litt. - Uppsala ärkestift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hann först 1851 åter öfver tusentalet, för att 1909
öfverskrida det andra tusentalet. Sammanslagningen
af flera nationer till en begynte 1805, då
södermanlänningar och närkingar förenade sig:
1829 skedde den sista, hvarigenom antalet blef 13,
det närvarande. Styrkan i dessa nationsföreningar
synes bäst däraf, att bildandet af en gemensam
studentförening på 1840-talet icke på något sätt
inverkat förlamande på dem; tvärtom ha alla nationer,
såsom ofvan nämnts, nu skaffat sig egna hus,
under det studentkårens byggnadsfond hunnit föga
öfver 1/2 mill. kr. Icke heller de vetenskapliga
fackföreningarna, som för ynglingens studier ega
sådan betydelse, ha försvagat nationsbanden. Utåt
manifesterar sig kåren egentligen vid de gemensamma
uppvaktningarna och de stora studentkonserterna;
de skandinaviska studentmötena ha afsomnat (om
nationernas inre gestaltning se Nation 2). –
För kvinnan öppnades universitetets portar 1870, och
alla dess lärarplatser utom de teologiska stå henne
numera öppna. – Magnatstipendiernas ökning har gått
med snabbhet. 1827 var räntebeloppet af dylika, som
utdelades genom konsistoriet 13,500 kr., 1877 öfver
50,000, förutom 37,000 af fonder, som konsistoriet ej
förvaltade. Ensamt åren 1872–96 inflöto donationer
på öfver 1 mill. kr., och 1896 angåfvos donationers
och fonders konto uppgå till öfver 4,1 mill. kr.
Litt.: De tryckta hufvudkällorna för ämnet äro
Cl. Annerstedt, "Upsala universitets historia"
(I–III: 1–2; 1877–1914), omfattande tiden till 1792;
och "Upsala universitet 1827–77" (i "Nord. tidskr.",
1878), vidare den 1897 i 3 dlr af universitetet
utg. festskriften "Upsala universitet 1872–1897"
1–3, rektorsprogrammen (särskildt H. Schücks),
universitetsredogörelserna (fr. o. m. 1876),
K. A. Cornelius, "Några bidrag till Upsala theologiska
fakultets historia" (1–3, 1874–75) samt de särskilda
nationernas historier. (Se därom Biografi, sp. 431,
och äfven i Suppl.) C. A.
Uppsala ärkestift leder sitt ursprung från ett
missionscentrum i Sigtuna, som från Inge d. ä:s tid
torde ha varit permanent besatt med biskopar. Då
uppfördes ock den äldsta domkyrkan, Sigtunas S:t
Per. På 1130-talet flyttades biskopssätet till
Gamla Uppsala (se d. o.), hvars då påbörjade kyrka
är stiftets andra domkyrka. Urspr. lydde biskoparna
under ärkebiskopen af Hamburg-Bremen, senare under
Lund, men 1164 upprättades Uppsala ärkestol, då
Alvastramunken Stefan (se denne) i Sens i Frankrike
i påfven Alexander III:s närvaro af Lundaärkebiskopen
Eskil vigdes till ärkebiskop med metropoliträttigheter
öfver den svenska kyrkan. Ärkebiskoparna af Lund
erhöllo dock samtidigt titeln primas Sueciæ, hvilket
innebar rätten att inviga Uppsalaärkebiskoparna
och till dem öfverlämna pallium. På 1270-talet
flyttades ärkesätet till Uppsala, hvars domkyrka
sålunda är stiftets tredje. Med tiden undandrog man
sig underordningsförhållandet under Lund genom att
hämta invigning direkt från kurian i Rom; första
gången detta lyckades var 1274 (Folke), och sista
gången pallium erhölls från Lund var 1318 (Olof
Björnsson). Därefter var Lunds primatställning utan
reell betydelse, ehuru titeln intill reformationen
bevarades. Från och med Jöns Bengtsson (1448-67)
antogo äfven Uppsalaärkebiskoparna samma titel af
primas Sueciæ. Efter reformationen har
ärkebiskoparnas metropolitställning öfver svenska
kyrkan upphört; sista gången den i gammal
stil utöfvades, var vid Abraham Angermannus’
generalvisitation 1596. Nu innebär den fortfarande
ofta använda titeln Svea rikes ärkebiskop
allenast ställning som primus inter pares;
ärkebiskopen inviger i regel de andre biskoparna
och är dessutom själfskrifven ordf. i kyrkomötet
och i vissa permanenta kyrkliga kommissioner,
såsom Missionsstyrelsen och Diakonistyrelsen. -
Ärkestiftet omfattade till en början Uppland
och de områden n. och ö. om detta landskap, till
hvilka kristendomen spred sig, alltså det dåtida
Hälsingland (d. v. s. svenska Norrland), Jämtland
(äfven sedan detta landskap omkr. 1111 kommit under
Norge), Åland och Finland. I slutet af 1100- eller
början af 1200-talet blef Finland ett särskildt
stift, från början af 1300-talet omfattande äfven
Åland. Gränsen mellan båda stiften i n. kom efter
åtskillig strid på 1300-talet att gå mellan Torneå
och Kemi (från Uppsala gjordes anspråk på landet
intill Ule älf). Genom Stettinfreden 1570 skildes
Jämtland från stiftet. Då det 1645 återkom i svensk
ego, upprättades 1647 superintendentian i Härnösand,
hvarefter ärkestiftet omfattade landskapen Uppland,
Gästrikland och Hälsingland. Sedan denna tid äro
gränserna i det närmaste oförändrade, och ärkestiftet
omfattar f. n. hela Uppsala län, hela Gäfleborgs län,
större delen af Stockholms län och en mindre del af
Västmanlands län. (Därjämte är ärkebiskopen preses
i Stockholms stads konsistorium, och under honom
lyda pastorerna i svenska församlingarna i London,
Paris, Berlin, Köpenhamn och Kristiania, äfvensom
svenska sjömanspräster i utlandet.) Kontrakten
äro 28, på länen fördelade på följande sätt. Till
Uppsala län höra Domprosteriet, Hagunda, Trögds,
Åsunda, Håbo, Ulleråkers, Norunda kontrakt och
största delen af Vaksala kontrakt samt hälften
af Olands och Frösåkers kontrakt (hvilka båda
kontrakts öfriga delar ligga inom Stockholms län),
största delen af Lagunda kontrakt och en ringa del
af Fjärdhundra norra kontrakt (hvilka tre kontrakt
i öfrigt ligga inom Västmanlands län), äfvensom
Örbyhus kontrakt (som med en mindre del tillhör
Gäfleborgs län). Till Stockholms län höra vidare
Närdinghundra, Lyhundra, Sjuhundra, Ärlinghundra,
Seminghundra, Roslags västra, Svartsjö, Roslags
östra kontrakt. Till Västmanlands län hör, utom
hvad ofvan är nämndt, Fjärdhundra södra kontrakt och
till Gäfleborgs län utom förenämnda del Gästriklands
östra, Gästriklands västra, Ala, Voxnans, Ljusnans,
Sundhede och Nordanstigs kontrakt. Pastoraten äro 174,
omfattande 257 församlingar. Af areal och folkmängd
år 1918 kommo på Uppsala län 5,313 kvkm. och 133,506
inv.; på Gäfleborgs län 19,728 kvkm. och 263,989
inv.; på Stockholms län 5,884 kvkm. och 169,133
inv.; på Västmanlands län 1,702 kvkm. och 25,744
inv.; tillsammans 32,627 kvkm. och 592,372 inv. - Af
missionsbiskoparna i Sigtuna äro två kända, Adalvard
d. y. och Henrik (d. 1134). Om biskoparna och (de
8) ärkebiskoparna i Gamla Uppsala se d. o. Efter
flyttningen till Uppsala äro ärkebiskoparna hittills
54, nämligen: Folke 1274-77, Jakob Israelsson 1277-81,
Johan Odulfsson (ej invigd) 1281-84, Magnus Bosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
