Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungerska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1059
Ungerska litteraturen
1060
produktionen af dramer af alla slag blir på en gång
’ abnormt stark. I tidskr. Athenczum (1837-43)
behärska Bajza, Vörösmarty och framför allt den
otroligt flitige litteraturhistorikern F e r e n c z
T o l d y (se d. o.) den litterära kritiken. Äfven i
Ungern riktar romantiken uppmärksamheten på folkets
diktning, och skalderna försöka allt oftare anslå
folkets ton, så bl. a. Vörösmarty och framför allt
Czuczor. Men ingen af dem når det mästerskap och
sjunger så ur folkets själ och på dess språk som Sån
dör P et of i (se d. o.), Ungerns störste lyriker,
kärlekens, frihetens och vinets sångare. - Under
1840-talet samlar den lysande talaren och publicisten
La jos Kossuth (se d. o.) nationen omkring sig,
men oafhängighetskampen slutar med Habsburgs seger,
och äfven litteraturen lider under de följande årens
reaktion och förtryck. Petöfi, Kossuth-tidens främste
diktare, har fallit i frihetskriget, och hans många
eftersägare kunna icke ersätta honom. Janos Arany
(se d. o.), Ungerns störste epiker, som framträdt
redan före revolutionen, och lyrikern Mihåly Tompa
(se d. o.) bli nu den nationella diktningens främsta
namn. Af andra skalder från absolutismens och den
efter långa år återvunna s j älf ständighetens första
tid må nämnas lyrikern, novellisten och kritikern Pål
Gyulai (se d. o.), lyrikern, epikern och öfversättaren
Karoly Szåsz (se d. o.), Petöfi-efterföljaren K å
l m å n Töth (se d. o.) och lyrikern Jözsef Lévay
(f. 1825). På dramats område märkas framför andra
Imre Madåch (se d. o.); Szigligeti fortsätter sin
flitiga produktion ; äfven G e r g e l y C s i k y
(se d. o.) och E d e Töth (f. 1844, d. 1876) böra
nämnas. Som romanförfattare framstå Zsigmond K e m é
n y (se d. o.) och den utomordentligt produktive Mor
Jökai (se d. o.); bland de många andra novell-och
romanförfattarna äro kanske Vas Gereben (pseudonym
för Jözsef Eadåkovics; 1823 -67), Karoly Vad n ay
(f. 1832, d. 1902) och LajosAbonyi (1833-98) de
bäste. Den alltjämt utkommande Budapesti Szemle,
Ungerns förnämsta litterära tidskrift, uppsattes 1858.
Det nya Ungern har efter försoningen med
Österrike 1867 gått framåt med jättesteg,
och äfven litteraturen har blifvit delaktig af
det kraftigt pulserande lifvet, hufvudsakligen
dock i kvantitativ och knappast i kvalitativ
riktning. Den sväller öfver bräddarna i böcker och
tidskrifter och nästan framför allt i tidningarna;
karakteristisk är dessa sistnämndas storproduktion af
smånoveller, kåserier o. d., som sedan sammanfattas
i böcker. Alla moderna stilriktningar finna
efterföljare, men ingen stor författarpersonlighet
framträder; förströelselitteraturen dominerar, och
diktningen blir, liksom i tidigare perioder, ofta
kriaskrifning. Den största uppmärksamheten torde
prosalitteraturen förtjäna. Främst bland den nyare
tidens roman- och novellförfattare stå K å 1m å n
Mikszåth (se d. o.) och F e r o n c z H e r c z e g
(se d. o.); af de öfrige må, i bokstafsordning,
som de mest omtalade nämnas Zoltån A m b r u s
(f. 1861), S å n d o r Baksay (f. 1832), Istvån
Bårsony (f. 1855), L a j o s B i r ö (en af de bäste
i den yngsta generationen), Så n dör Brödy (f. 1863),
Karoly Eötvös (f. 1842), Géza Gardonyi (se d. o.),
ö dö n J ak a b (f. 1854), Zsigmond
J us t h (1863-94), Dezsö M a l o n y a y (f. 1866),
Gyula Pekar (f. 1867), Istvån Petelei (1852-1910),
Jözsef P re m (f. 1850), Viktor K å ko si (se d. o.),
György Szemere, Béla Töth (f. 1857), Arnold V é
r t e s i (f. 1836); som romanförfattarinnor ha
bl. a. Renée Erdös, Margit Kaffka och Cecil Tormay
gjort sig bemärkta. Till den nyare och nyaste tidens
lyriker höra Emil Äbrånyi (f. 1850), Andrås A dy
(f. 1877; den förnämste bland de yngste), Lajos
Bartök (1851-1902), Såndor Endrödi (f. 1850), J e no
Heltai (f. 1871), Jözsef Kiss (f. 1843), Andor Kozma
(f. 1861), Antal R a-dö (f. 1862), Gyula Re vi c zk i
(1855-89), Mihåly Szabolcska (f. 1862), Gyula Var g h
a (f. 1853) och Ärpåd Zempléni (f. 1865). Dramat är
i det framför de flesta andra länder teaterälskande
Ungern föremål för det största intresse; äfven som
dramatiker ha de nyssnämnde Bartök, Brödy, Gardonyi,
Heltai, H e r c z e g och P r é m framträdt; dessutom
må nämnas Årpåd Berczik (f. 1842), Lajos Döczy
(1845-1919), Såndor S om l ö (f. 1859); särskildt
på sista tiden ha många habila teaterförfattare
uppträdt och gjort sig kända äfven långt utanför
landets gränser: Lajos Birö, Gåbor Drégely, Jenö
Heltai, M e 1-chiorLengyel, Ferencz Mö l når, Dezsö
Szomory. - De ledande skönlitterära sällskapen i
Ungern äro Kisfaludysällskapet (se d. o.) och det
yngre Pelöfisällskapet (se d. o.). - Af de ungerska
tidningarna (1918) kunna särskildt framhållas
Budapesti Hirlap, Pesti Hirlap, Az Est, Az Ujsdg,
Vildg, alla i Budapest; landsortspressen är stor, men
rätt betydelselös; af tidningar på icke-ungerskt språk
må nämnas den viktiga tyska Pester Lloyd. Litterära
tidskrifter äro den ofvannämnda Budapesti Szemle,
Magyar Figyelö, U j Idök, den "västerländska" Nyugat,
familjejournalen Vasdrnapi Ujsdg m. fl.
Den ungerska vetenskapen har under 1800-talet
blomstrat upp och skapat en betydande litteratur i
alla dess grenar, till stor del skrifven på ungerska
och understödd och utgifven framför allt af Ungerska
vetenskapsakademien. Särskildt den nationella
historieforskningen, litteraturhistorien och
språkvetenskapen ha på allt sätt omhuldats och funnit
många och förtjänta arbetare; här må blott nämnas
historikerna Jözsef Teleki (se d. o.), Mihåly Horvåth
(se d. o.), Låszlö Sza-lay (se d. o.), Såndor Szilågyi
(se d. o.), Vilmos Fraknöi (se d. o.) och Henrik M a
re z a Ii (se d. o.), litteraturhistorikerna Ferencz
T öl dy (se d. o.) och Zsolt Beöthy (se d. o.) samt
filologerna Jözsef Budenz (se d. o.), Pål Hunfalvy
(se d. o.), Gåbor Szarvas (se d. o.), Zsigmond Simonyi
(se d. o.) och Jözsef S z i n n y e i (se d. o.). Ett
ytterst omfångsrikt ungerskt författarlexikon har
utgetts af Jözsef Szinnyei d. ä. (se d. o.). Litt.:
Zs. Beöthy, "A magyar irodalom története", I-II
(1895-96; 2:a uppl. 1899-1900), J. H. Schwicker,
"Geschichte der ungarischen litteratur" (1889),
I. Kont, "Geschichte der ungarischen litteratur"
(1906), F. Riedl, "Die ungarische literatur" (i
"Kultur der gegenwart", I, 9; 1908);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
