Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 859-860 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uhde, Fritz von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utfört åtskilliga målningar i olika riktningar, Slaget
vid Sedan (1873) m. fl. krigstaflor, ryttargenrer
och äfven sagokompositioner, dryckesscener,
folkliga genremotiv. Efter studier i München begaf
han sig 1879 till Paris, var där elev af Munkácsy,
utställde Sångerska (1880, Nya pinakoteket i München)
och Familjekonsert (1881, museet i Köln).

Fig. 1. Fr. v. Uhde, själfporträtt. (Dresdengalleriet.)

För honom liksom för hans landsman W. Liebermann medförde dessa
år ett radikalt omslag från mörkmåleri till modernt
luftstudium och ljus färgskala. På Liebermanns inrådan
for han till Holland, målade interiörer med figurer,
gatscener, folktyper: Positiv-spelare, Sömmerskor,
I sommarluft (lekande barn). Återkommen till München,
väckte han uppseende och diskussion såväl genom
sina holländska motiv som genom friluftsmålningen
Trommelübung (en mängd trumslagare, som öfva sig ute
på en slätt, 1883, Dresdengalleriet).

Fig. 2. Bergspredikan; målning af Fr. v. Uhde. (Konstmuseet i Budapest.)

1884 framträdde han på ett helt nytt område med den genom sitt
innehåll öfverraskande målningen Låt barnen komma
till mig (museet i Leipzig), där han framställer
Jesus omgifven af en flock barn,
som förtroendefullt – de minsta med älsklig
naiv skygghet – samlas omkring den vänlige
främlingen. Lokalen är en holländsk skolsal och barnen
helt hvardagliga småttingar. U. var härmed inne i
den motivkrets, som skulle göra honom omstridd och
ryktbar. 1885 följde Kom, herre Jesu, blif vår gäst –
Jesus inträder i en fattig handtverkares stuga, då
familjen läser bordsbönen, och hälsas välkommen med
vördnad och utan minsta förvåning. Taflan köptes af
Berlins nationalgalleri, en samtidig variant af samma
motiv stannade i Luxembourgmuseet i Paris. 1886
utställdes Nattvarden – apostlarna äro tyska
typer, enkla män af folket –, 1887 Bergspredikan
(fig. 2; Budapests museum), där skördemännen och
deras kvinnor i den milda sommarkvällen samlas
kring Jesus, som sitter på en bänk vid vägen,
och Den heliga natten (tre varianter, en af dem
1889 i Dresdengalleriet). Under dessa år tillkommo
flera helt realistiska barnmålningar: Vid dörren
(1885, nationalgalleriet i Berlin), Barnprocession
o. a. Bland nya bibliska ämnen med samtida typer,
dräkter och miljö voro Vägen till Betlehem (1890),
Jesu grafläggning (1894), Knektarna spela tärning
om Jesu kläder (s. å., med groteska typer), Noli
me tangere (s. å., München, Nya pinakoteket), De
vise från Österlandet (1895, Magdeburgs museum),
Jesus predikar vid stranden (för flickor och pojkar,
som sitta på en brygga, 1896), Himmelsfärden (1897,
Nya pinakoteket). Åtskilliga af dessa motiv skildrade
U. i flera varianter, hvarandra ganska olika. Hans
tidigare alster inom denna ämneskrets äro nog de
mest helstöpta. De gjorde intryck framför allt
genom det rättframma och trohjärtade i uppslaget
och genom känslans innerlighet och omedelbara
uttryck. "Det skildrade blir trovärdigt genom
skildringens frihet från hvarje spår af kritik eller
tvekan. Jesu deltagande i dessa enkla människors
dagliga lif framställes som något själfklart,
det är ej fråga om något öfvernaturligt, därför
friheten från alla stora gester, i dess ställe en
naiv tro och odelad hängifvenhet". Några af de
senare målningarna äro hållna i bred behandling och
djup kolorit – påverkan af gamla mästare ger dem en
annan karaktär än de äldre målningarna i sitt lätta
behandlingssätt i mjuka harmonier af ljusa dämpade
lufttoner. Jesus och Nikodemus (1896) och senare
varianter af Grafläggningen äro typiska för U:s
sträfvan till monumental verkan. I Ateljépaus (1900)
framställde U. sina modeller, utklädda till apostlar
och änglar med vingar på ryggen, under hvilostunden
och gaf därmed en ganska afkylande inblick bakom
kulisserna i sin konstverkstad. Han tycks vid detta
lag ha tröttnat på sitt religiösa måleri. Vid sidan
af detta målade han figur- och valörstudier, såsom
Bondflicka (1888, museet i Königsberg), ett och annat
porträtt – W. Liebermann (1892), Själfporträtt
(1898, Dresdengalleriet; fig. 1), Skådespelaren
(läsande in sin roll, helfigur i kroppsstorlek, 1893,
Kristiania nationalgalleri), Wollmuth i Rikard III:s
roll (1897), men framför allt tröttnade han aldrig
på att måla sin familj i hemmet eller i trädgården,
de unga döttrarna vid sitt arbete eller musicerande,
motiv som Aftonmusik, Flicka med hund, Gammal
dam vid fönstret, Vid verandadörren o. d. bilder,
i regel utmärkta för rask teknik, bred behandling,
friskt valörstudium (dylika motiv finnas flerstädes
i museer i Tyskland). – U. var en af ledarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>