Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turuma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redigerats af flera författare, synes framgå
af förekommande upprepningar och ojämnheter i
redaktionen. Liksom ännu i dag föredrogos dessa sagor
allmänt på Österlandets kaffehus och offentliga
platser, och så insmögo sig många varianter. I
Europa blef sagosamlingen först känd genom öfv. (12
bd, 1704–17) af fransmannen A. Galland (se denne),
som var ovanligt skicklig orientalist och under sin
anställning som attaché hos franske ambassadören
i Konstantinopel markis de Nointel (se denne)
uppspårade en mängd manuskript, konstverk o. d.;
hans öfv. verkställdes efter ett ofullständigt
arabiskt manuskript och är ledig, men ej synnerligt
trogen. Denna tolkning spred inom kort sagosamlingens
rykte till alla kulturländer. Få böcker äro öfversatta
till så många språk. Bland öfversättningarna förtjäna
vidare nämnas E. W. Lanes engelska (3 bd, 1839–41, ny
uppl. 1859; med en värdefull kommentar), i hvilken
originalets naivt enkla stil noggrant återges,
men omkr. halfva antalet sagor (de mer anstötliga
eller ointressanta) är uteslutet, G. Weils ej så
texttrogna tyska (4 bd, 1837–41; 4:e uppl. 1871),
ganska handtverksmässigt verkställd efter originalet
(utom tre fjärdedelar af bd 3, som förläggaren lät
öfversätta efter Galland), samt den af engelske
upptäcktsresanden R. F. Burton utarbetade öfv. (10
bd, 1885–86, med 6 suppl.-bd 1887–88), hvilken
troget återger originalets alla skiftningar, och
fransmannen J. C. Mardrus’ (1899 ff.). På da. finnes
en öfv. af Thisted (ny uppl. 1895–96, i 4 bd, utg. af
J. Östrup). Till svenska har "Tusen och en natt"
öfversatts af Hinr. Sandström (8 bd, 1836–51),
af G. Thomée (6 bd jämte 2 suppl.-bd, 1854–57),
hvilken följde Lanes tolkning, af fru M. von Qvanten
(Turdus Merula), som bearbetat Weils (i 4 bd, 1875–76;
2 uppl. 1900), och af Hj. Bergman (1918 ff.). Vidare
E. Tengström, "Tusen och en natt, en sagokrans från
österlandet" (1893–94). Af konstnärligt värde är
den af B. Lybeck illustr. uppl. af "Berättelsen om
Es-Sindibad etc." (Thomées öfv. 1916). Den arabiska
texten är utgifven i Calcutta af M’Naghten (4 bd,
1832–42), i Bulak i Egypten (1835; 1862–63) m. m.,
den vulgär-arabiska texten af Habicht och Fleischer
(12 bd, 1825–43). Bland de många efterbildningar,
som "Tusen och en natt" framkallat, må nämnas Pétis
de la Croix’ "Les mille et un jours" (1710–12),
äfvenledes en bearbetning af en orientalisk källa. Se
f. ö. V. Ghauvin, "Bibliographie des ouvrages
arabes", IV (1900). Jfr bl. a. J. Östrup, "Studier
över Tusind og en nat" (1891), Elsie Nordensvan,
"Tusen och en natt och andra essayer" (1917), och
K. V. Zetterstéen, "En ny svensk öfversättning af
Tusen och en natt" (i "Le Monde oriental", XII, 1918).
(J. C.)
Tusensköna, bot., ett i folkspråket vanligt
namn på Bellis perennis (se Bellis) och Achillea
ptarmica med fyllda blommor (hvit tusen-sköna).
O. T. S. (G. L-m.)
Tusenåriga riket. Se Kiliasm.
Tus gol. Se Tus tschöly.
Tusidde 1. Tussid, berg i Tibesti (se d. o.).
Tusis staf. Se Jakobsstafven.
Tusjeris, stam. Se Tjetjentser, sp. 199.
Tusjilange, negerfolk. Se Bas j ila n g e.
Tusjino, by 12 verst från Moskva. Se Ryssland,
sp. 1455.
Tu^jinskij vor. Se Ryssland, sp. 1455.
Tusjur (af fr. toujours, alltid), lefnadsglad,
treflig, munter (ett för det svenska språkbruket
egendomligt bruk af ordet).
Tuskegee [taskodjl7], stad i nordamerikanska staten
Alabama, 64 km. ö. om Montgomery. Omkr. 3,000
inv. T., som grundlades 1800, är mest bekant för
sin stora undervisnings- och uppfostringsanstalt
för negrer (T. normal and indu-strial institute),
som med statsbidrag 1881 öppnades af Booker
T. Washington och alltsedan varit i oafbruten
tillväxt, rikligt understödd af filantroper,
framför allt af A. Carnegie. 1909 uppgingo dess
fonder till 1,4 mill. doll. och dess jordområde
till 8,233 har med 100 hus, nästan alla ritade och
byggda af anstaltens lärare och lärjungar. Den har en
akademisk afdelning med sjuårig, en bibelskola med
treårig kurs, af delningar för yrkesundervisning,
för praktisk flickun der visning och för jordbruk
med särskildt laboratorium, där viktiga rön gjorts
rörande bomullsodling. 1908-09 funnos där 1,494
elever, hvaraf V* kvinnor, samt 167 lärare, alla
negrer. Undervisningen är fri, och kosthållet
betalas ofta af negrerna genom utearbete. Sedan
1891 hålles i T. årligen en negerkonferens under
anstaltens öfver-inseende. I dess närhet finns sedan
1901 en mön-sterby för negrer. Föreläsningsturnéer
företas sedan 1905 från anstalten till angränsande
stater. E. A-t.
Tus-kul, sjö. Se Issyk-kul.
Tuskulänum, T uskulum. Se T u se u l u m.
Tusla. 1. Saltsjö på halfön Krim (ryska
guv. Taurien), torkar ut om sommaren och används
på grund häraf för saltproduktion. Dess omkrets
uppges vara omkr. 15 km. - 2. Stad. Se Tuzla.
1. H. W-k.
Tussaud [tyså], Marie, född Grosholtz, vaxplastiker,
f. 1760 i Bern, d. 1850, utförde i sin ungdom
anatomiska bilder i vax för sin onkel, läkaren
J. Ch. Curtius, studerade sedan i Paris, där hon
1794-1800 var gift med en fransman, bildade där ett
vaxkabinett och en "Caverne des grands voleurs",
som hon förde med sig, då hon öfverflyttade till
London och som, utvidgadt, blef en af stadens
sevärdheter. Hennes ättlingar ha fortfarande ledningen
af detta museum, som fått efterföljare i många länder.
G-g N.
Tussiiago L. (lat., af tufssis, hosta), bot., farm.,
ett med mångårig jordstam försedt örtsläkte inom
fam. Compositce, afd. Tubuliflorce. Släktet har endast
en art, T. fa’rfara L. (se fig.). Blomkorgen sitter
ensam i toppen af den 10-20 cm. höga, ulliga, från
rotstocken uppskjutande stängeln, som är försedd med
brunaktiga, i spetsen vanligen röd-aktiga, äggrundt
lansettlika fjäll. Blomholken är klocklik, med af
smalnande bas, och bildad af två rader tegellagda,
jämnhöga fjäll. Diskblommorna äro fåtaliga, vidgadt
pipformiga, 5-klufna, hanliga, strålblommorna
honliga, med utdraget, nästan trådsmalt, tunglikt
bräm. Blommorna äro gula och utvecklas tidigt om
våren, innan örtbladen (jordbladen) uppkommit. Dessa
äro stora, rundadt h j ärtlika och långt skaf
tade. Kanten är groft bukttandad och däremellan fint
uddtandad samt har undre sidan gråullig. Bladen ha
fordom varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
