Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 477-478 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tarmen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följer S-tarmen (colon sigmoideum), som böjer
ned i bäckenhålan och utefter dess bakre vägg
som ändtarmen (intestinum rectum). Denna löper
i mera rakt förlopp och mynnar på kroppens yta
med en analöppning. Utom genom sin vidd utmärkes
groftarmen därigenom, att dess yta på största delen
är ojämn och företer 3 längslöpande rader blåslika
upphöjningar (haustra coli), skilda af 3 släta,
smala och, likaledes längsgående, band (tæniæ coli)
samt därigenom, att tarmens lumen icke är rundt och
fritt, utan genom starka halfmånformiga veck (plicæ
semilunares) uppdeladt i efter hvarandra liggande
afdelningar. Ändtarmens lumen företer dock ett mera
likformigt utseende. Dess vidd skiljer sig hos den
nyfödde icke från den öfriga tjocktarmens. Sedan
emellertid barnet lärt sig att villkorligt tillbakahålla
stolgången, utbildas ändtarmens bäckendel
till ett slags exkrementblåsa, i det den undergår en
spolformig utvidgning (ampulla recti), som upptar
fæces kort före uttömningen. Är ändtarmen tom, är
dock ampullan sammandragen till ett tjockväggigt,
trångt rör. Ändtarmens närmast analmynningen
befintliga del deltar icke i den nämnda utvidgningen,
utan är städse tom och sammandragen, med undantag
för det moment, då exkrementpelaren vid stolgången
passerar igenom. Utåt är denna del omgifven af ett
muskelhylle, tillhörande bäckenbottens muskler
(diaphragma pelvis) samt af en snörmuskel
(musculus sphincter ani externus). Inre ytan
är lagd i 8—10 längsveck, som dock kunna utplånas
vid rörets vidgning. Längst bak, vid mynningen,
äro liknande veck alltid för handen, utgående
från en denna mynning omgifvande glatt vulst
(annulus hæmorrhoidalis). Mellan dessa veck sänka
sig divertikelliknande fickor af slemhinnan på
djupet. Med denna vulst afslutas tarmen och öfvergår
i den utanför befintliga, veckiga huden.

Fig. 2. Mikrofotografi af ett längdsnitt genom tunntarm. a slemhinna med villi, b glandulæ, intestinales (Lieberkühnska körtlarna), c lamina muscularis mucosæ, d tela submucosa, e inre cirkulärt lager af och f yttre longitudinellt lager af tunica muscularis.

Fig. 3. Mikrofotografi af en tarmvillus från människa. a resorberande epitel, b glatta muskelceller, c centralt liggande chyluskärl.

Liksom inom större delen af hela tarmen, är
väggen i tunn- och groftarmarna sammansatt af följande
lager, som ligga koncentriskt utanpå hvarandra
(fig. 2 o. 5). Lumen beklädes af en slemhinna
(tunica mucosa), på hvars yttre yta finnes ett
densamma tillhörigt lager af glatt muskulatur (lamina
muscularis mucosæ). Utanför denna uppträder ett
lager af mer eller mindre fettrik bindväf (tela
submucosa), som förbinder slemhinnan med tarmväggens
af glatta muskelceller bestående muskelskikt (tunica
muscularis). På dennas utsida omklädes tarmen,
särskildt inom de delar af densamma, som äro mera
fritt rörliga, af bukhinnan (tunica serosa). Hela
tarmens slemhinna innehåller tätt bredvid hvarandra
stående enkla rörformiga körtlar, Lieberkühnska
körtlarna (glandulæ intestinales propriæ),
och mellan dessa inskjuta inom tunntarmens område
blad- eller fransliknande slemhinneutskott in i lumen,
tarmludd (villi intestinales; fig. 2, 3 o. 4), som
förläna åt slemhinnans insida ett sammetsliknande
utseende. Inom groftarmen saknas villi, medan
Lieberkühnska körtlarna äro åtskilligt djupare än hvad
fallet är inom tunntarmen (fig. 5). Tolffingertarmen
eger förutom dessa körtlar äfven stora körtelmängder,
som utbreda sig i tela submucosa, glandulæ duodenales
l. Brunnerska körtlarna. Det epitel, som bekläder
slemhinnans yta, utgöres af ett resorberande epitel,
hvars celler på sin fria yta äro utrustade med ett
för en sådan resorberande uppgift särskildt afpassadt
bräm, stafbräm. I större eller mindre mängd sitta
mellan dessa epitelceller infattade slemafsöndrande
epitelceller ("bägareceller"). Särskildt i groftarmen
äro dessa slemproducerande celler utomordentligt
talrika; och de Lieberkühnska körtlarna innehålla här
uteslutande sådana körtelceller. Genom tarmluddets
närvaro förstoras i väsentlig grad tarmslemhinnans
resorberande yta. Denna yta ökas dock inom tunntarmen
i ännu högre grad genom cirkulära slemhinneveck
(plicæ circulares Kerkringi), som skjuta in i
tarmlumen (fig. 4). Dessa veck, som inom större
delen af tolffingertarmen och närmast liggande
del af den öfriga tunntarmen stå synnerligen tätt,
innehålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>