Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff, Erik - Staafflagarna - Staal, Marguerite Jeanne Cordier Delaunay de - Staare, Samuel Gustaf - Staarsteine - Staaten insel - Stab - Stabat mater - Stabbarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staafflagarna-Stabbarp
870
(i Falu läroverks årsberättelse 1897, omarbetad
i Schiicks "Världslitteraturen" 1902) och Om
den horatianska odediktningen (i Latinlärov:s å
Norrmalm årsberättelse, 1910). 2. G-g N. 6. R-n
B. 7. T-s. 8. Å. W.-son M. 9. J. C
Staafflagarna [stäv-], i dagligt tal namn på de vid
1906 års riksdag af den dåv. Staaffska ministären
genomdrifna ändringarna i Straffl. kap. 8 §§
3 och 8 samt kap. 10 §§ 13 och 14. Ändringarna
afsågo dels vissa lindringar i straffet för
deltagare i upplopp (se d. o.), dels höjning af
straffmaximum vid offentlig uppmaning till gröfre
brott, dels ock ett förtydligande af lagen därhän,
att med uttryckliga uppmaningar jämställas försök
att förleda till brott, som framträda i en mera
förtäckt form, t. ex. i form af lofprisande af
brottslig gärning. Sistnämnda ändring vidtogs
äfven i fråga om uppmaningar till ohörsamhet mot
lag och laga myndighet Jfr Uppmaning till brott.
N.S-g.
Staal [stal], Marguerite Jeanne Cor-dier Delaunay de,
baronessa, fransk memoarförfattarinna, mera känd
under namnet "ma-dame de Staal-Delaunay", f. 1693
i Paris, d. 1750, fick som kammarjungfru tjänst
hos hertiginnan af Maine samt gjorde sig genom
spiritualitet och poetisk begaf ning så skattad
vid hofvet, att hon slutligen blef tongifvande i
de parisiska salongerna. Under regentskapet delade
hon i två år hertiginnans fångenskap i Bastiljen,
och efter sin frigifning trädde hon i äktenskap med
kaptenen vid schweizer-gardet baron de Staal. Efter
hennes död utkommo en samling mästerligt skrifna
Mémoires (1755) äfvensom två lustspel och åtskilliga
bref. Hennes Oeuvres complétes utkommo 1821. Se Frary,
"Études sur mad. S." (1863).
Staare [stare], Samuel Gustaf. Se E faren st a m.
Staarsteine [stärstajne], ty., paleobot. Se D e n-d
r oli t er.
Staaten insel [staten], tyska namnet på Isla de
Los Estados, den östligaste af öarna i Eldslandet
(se d. o., sp. 176).
Stab (ty., fr. état-major, eng. staff), krigsv.,
kallas inom en armé sammanfattningen af de personer,
som ha till uppgift att biträda befälhafvarna öfver
olika truppafdelningar, hvarjämte dit också pläga
räknas dessa afdelningars befälhafvare. Man skiljer
vanligen mellan truppstaber och högre staber, hvarvid
till de förra räknas regements- och bataljonsstaber,
till de senare brigad-, fördelnings-, armékårs-,
arméstaber, generalstab, kommendan-turstaber
m. fl. Regements- och bataljonsstaber vid ett
regemente ha i Sverige sedan gammalt varit förenade
i regementsstaben, förr delad i högre, lägre och
ringare staber. Brigad- och fördelningsstaber (de
förra i den mån de i fredstid finnas) äfvensom de
olika truppslagsinspektörerna med staber äro i Sverige
förenade i g e n e r a l i-tetsstaten. Generalstaben
(se d. o.) utgör i de flesta arméer en särskild
kår. I Sverige finnas dessutom artilleristaben och
fortifikationsstaben, hvardera under inspektören eller
chefen för vederbörligt truppslag. A r-méstaber eller
högkvarter bildas först i krigstid och innehålla alla
tjänstegrenar, som erfordras för en armés ledning. -
Inom svenska marinen
finnas förutom m a r i n s t a b e n (se d. o.) flera
staber, dels i land, dels till sjöss. De förra
utgöras af inspektörens af flottans öfningar till
sjöss stab, bestående af stabschef och minst två
adjutanter, chefens för kustartilleriet stab,
likaledes bestående af stabschef och adjutanter;
kommendantstaberna vid kustfästningarna samt
kustartilleriregementenas m. fl. staber. De senare
utgöras af högste befälhafvarens, eskader-, flottilj-,
divisions- och afdelningschefers staber. Stabschefen
inom den förstnämnda kallas flaggkapten (se d. o.),
adjutanterna flaggadjutanter, den civilmilitära
stabspersonalen stabsingenjör, stabsläkare,
stabsintendent o. s. v. En stab ombord (eg. högste
befälhafvarens expedition) benämnes vanligen
flaggen. C. O. N. II. W-1.
Stab (ty., "staf"), dubbelaln, äldre tyskt
längdmått. Se Aln, sp. 688.
Stabat mäter, "Modern (Jesu moder) stod"
(näml. "vid korset"), begynnelseorden till en af
de i katolska kyrkan ännu brukliga sekvenserna
(se d. o.). Den gripande vackra texten, diktad
af Jacopone da Todi (se B en ed ic t is),
har af många kompositörer tonsatts, bl. a. af
Palestrina, Astorga, Pergolese, Rossini, Dvorak
och Wennerberg. Jfr Marieklagan och S e-k v e n s.
A. L.*
Stabbarp, stenkolsgruffält och stenkolsgrufva i
Trollenäs socken, Malmöhus län, omkr. 3 km. n. och
n. v. om Eslöf. Kolfältet, upptäckt 1867, tillhör det
mellersta af de tre områden, inom hvilka stenkol i
Skåne förekomma, och ligger således alldeles af skildt
från de öfriga kolgrufvorna. Gruffältet omfattar 49
utmål; inom dess .nordöstra del äro 4 jämförelsevis
oansenliga schakt afsänkta, det djupaste 63 m.,
de öfriga mellan 18 och 30 m. djupa. Brytningen
inriktades i början på utvinnande af stenkol, men
enär dessa voro af mindre god kvalitet och de tre
där befintliga flötserna oregelbundet utbildade,
blef snart nog tillgodogörandet af de rikligt
förekommande, synnerligen goda eldfasta lerorna
hufvudsak. Brytningen af stenkol uppgick ett af
de första åren till 1,749 ton, men minskades sedan
till en obetydlighet; lerbrytningen ökades däremot
efter hand från 2-3 tusen ton årligen under förra
hälften af 1870-talet till 11-12 tusen ton somliga
år. Arbetet i grufvan upphörde 1904. Fr. o. m. 1867
hade då ur grufvan upptagits sammanlagdt 8,067
ton stenkol och 176,487 ton eldfast lera. -
Vid ett i midten af 1870-talet anlagdt tegelbruk
tillverkades t. o. m. 1903 ett väl ansedt eldfast
tegel. Tillverkningsvärdet af sådant uppgick för 1900
till 147,678 kr. 1868 levererades från S. till statens
och enskilda järnvägar 9,000 hl. stenkol; och detta
torde ha varit första gången, som skånska stenkol
försålts för användning vid svenska järnvägar. Eljest
har den vid grufbrytningen vunna kvantiteten varit så
obetydlig, att den ej ens täckt verkets eget behof
af bränsle för tegelfabrik och maskiner. Antalet
arbetare för grufarbetet och tegelfabrikationen har
merendels varit omkr. 120. - S:s grufva anlades af Nya
Skånska stenkolsbolaget, som 1872 öfverlät densamma,
jämte inmutningsrätten till nära 2,000 har, till det
nybildade Eslöfs stenkolsgrufveaktie-bolag, som i
sin tur 1878 sålde hela verket till Stabbarps a.-b
Tio år senare öfvergick det till Höganäs a.-b. och
tillhör numera Höganäs-Billes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
