Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff, Karl Albert - Staaff, Erik Schöne - Staaff, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ordf. i försvarsutskottet. Som sådan förhjälpte
han mot många vänners och partikamraters bestämda
råd den Hammarskjöldska regeringens förslag i
försvarsfrågan verksamt till framgång. 1907–09
hade S. varit led. af försvarskommittén, 1909 af
nya tullkommittén.
Liberala samlingspartiets officielle ledare blef
S. 1905, då S. von Friesen i juni s. å. ingick
i Första kammaren; dess verklige hade han
varit redan dessförinnan. Redan vid Frisinnade
landsföreningens bildande 1902 blef han den ene
af dess två vice ordf. (till 1906) och var med
afbrott för ministertiden medlem af föreningens
verkställande delegationer. Både som oppositionens
och som regeringens ledare var S. en mycket
stridbar man, och han gjorde sig tidigt ett namn
som en af landets förnämsta politiska talare på
senare tider. Hans ofta mycket långa tal utmärktes
i regel för väl genomförd behärskning af de olika
delarna, för kallblodigt utförande, noga beräknade
effekter och mycket omsorgsfull formell utformning,
men stundom äfven af viss pose. Icke minst under
de stora politiska kampanjerna, t. ex. 1906, 1908,
1911 och äfven 1915 (då mot "aktivismen"), kunde han
utveckla en utomordentlig andlig och kroppslig vigör
under veckolånga turnéer i sträck som mötestalare.
I likhet med andra politiska personligheter med
skarpt utpräglade åsikter blef S. både offentligt
och icke minst enskildt föremål för angrepp. Mest
uppseendeväckande bland dessa torde ha varit de
af professor G. Mittag-Leffler i ett offentligt
(i tryck samtidigt framlagdt) tal till Stockholms
studenter 17 mars 1914 framställda beskyllningarna,
att S. som statsminister bl. a. undanhållit
vederbörande myndighet en till honom af annan
statsrådsmedlem öfverlämnad hemlig handling af
synnerlig vikt rörande rikets försvar. Sedan efter
anmälan af S. justitiekansleren föranstaltat om
åtal mot Mittag-Leffler för dessa beskyllningar och
S. vid sidan däraf själf fört talan som målsegare,
blef Mittag-Leffler såväl vid Stockholms rådhusrätt
(30 okt. 1915) som vid Svea hofrätt (15 juli 1916)
dömd till 400 kr. böter. Före målets afgörande
i rådhusrätten hade emellertid S. aflidit, och
då Högsta domstolen genom utslag (19 febr. 1917)
afgjorde målet, befriades Mittag-Leffler från ansvar
på den grund, att hans yttrande fällts på tid, då
S. icke varit statsminister, hvarför allmän åklagare
icke varit behörig att anställa åtal. Denna sakens
utgång gaf anledning till en (af Röing framställd)
interpellation i Andra kammaren samt till en ganska
uppseendeväckande debatt vid dess besvarande 27 april
1917. En omedelbart efter S:s död igångsatt och i mars
1917 afslutad insamling inbragte öfver 65,000 kr. från
omkr. 14,000 pers. Af dessa medel öfverlämnades 20,000
kr. till "Karl Staaffs fond för frisinnade ändamål",
15,000 kr. afsattes till resande af ett minnesmärke
öfver S. på offentlig plats i Stockholm och återstoden
öfverlämnades till Frisinnade landsföreningen. Själf
hade S. i testamente donerat 75,000 kr. till en fond
för frisinnade ändamål.
Flera af S:s politiska tal äro särskildt
tryckta. Dessutom utgaf han Församlingsrätten
(1891), Den norska juryn (s. å.) och Den svenska
lagstiftningen om kvinnan (1893). I S:s litterära
kvarlåtenskap funnos dels flera dramatiska arbeten,
behandlande kriminalistiska och moraliska motiv, dels
vetenskapliga afhandlingar. De sistnämnda utgåfvos
i 2 bd 1917 af N. Edén och S:s broder, E. Staaff,
under titeln Det demokratiska statsskicket; de förra
förberedas f. n. (aug. 1917) till utgifning. Litt.:
E. Thyselius, "Arvid Lindman och Karl Staaff" (i
serien "Männen för dagen", 1914), och A. Grundel,
"K. S., några minnesblad" (1915).
8. ErikSchöneS., den föregåendes broder,
romanist, universitetslärare, f. 4 mars
1867 i Stockholm, student i Uppsala 1885, filos,
kandidat 1889, licentiat 1894, filos, doktor 1896 och
s. å. docent i romanska språk där, förordnades
1906 att uppehålla professuren i romanska språk
där och utnämndes till dess ord. inneha f vare
31 dec. 1908. S:s vetenskapliga alstring,
som är betydande, utmärkes för skarpsinne
och rikedom på synpunkter i förening med stor
klarhet i framställningen. Dessa egenskaper
kommo redan till synes i hans gedigna
gradualafh. Le suffixe -arius dans les langues
romanes (1896), som alltså behandlade ett samromanskt
ämne. Efter resor i Spanien 1903-04 egnade S. sitt
hufvudintresse åt hispanologien, inom hvilket
område han utgett synnerligen värdefulla skrifter:
Etudes sur les pronoms abrégés en anden espagnol
(i "Skr. utg. af k. hum. vet. samf.", XI: 2,
1906), Étude sur V anden dialecte léonais (19U7),
ett omfattande verk af banbrytande betydelse,
samt (i förening med Isak Collijn) Evangelios e
epistolas con sus exposidones en romance segun la
version castellana del siglo XV (1908). F. ö. har
S. publicerat ett antal mindre afh. och uppsatser
i fransk och spansk filologi, bl. a. Le
suffixe -ime -iéme en franpais, Sur le développement
phonétique de quelques möts atones en, frän $ äts,
Deux chartes léonaises och Le développement phonétique
de -a~bilis et -il)ilis en fran-cais, i bd I, II,
III och V af de "Studier i modern språkvetenskap",
som utges af Nyfilologiska sällskapet i Stockholm,
i hvilket sällskap S. från början varit medlem och
som tillegnade honom det senast (1917) utgifna bandet
af sina "Studier" som en hyllning på 50-årsdagen.
Äfven som kritiker har S. varit lifligt verksam och
som sådan lämnat många och vägande bidrag till in-
och utländska publikationer. Sedan ett par år
är S. ordf. i Språkvetenskapliga sällskapet
i Uppsala och är äfven president i den
uppsaliensiska afd. af Alliance francaise.
Särskildt i yngre år har S. också verkat som
öfversättare (från franska, spanska och italienska)
och därvid visat framstående formell begåfning.
Bl. a. må erinras om hans mönstergilla
öfv. af Balzac, hans öfversättning af Gaston Paris’
"Studier öfver medeltida sagor" och hans fina
metriska tolkningar af äldre franska (Romanen om
rosen m. fl.) och spanska (Juan Ruiz)
dikter.
9. Erik S., son till S. 2, f. 7 jan. 1860 i
Stockholm, blef 1878 student och 1897 filos, doktor
i Uppsala, läroverksadjunkt i Falun 1895 samt lektor
i latin och grekiska vid Latinläroverket å Norrmalm
i Stockholm 1899. S., som har stort anseende
som lärare, har författat bl. a. De ori-gine gentium
patridarum (gradualafh. 1896), en god poetisk
öfv. af Sofokles’ sorgespel "Oidipus"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
